torsdag 11 mars 2010

No comments

I dag tänker jag inte kommentera vädret.

Jag tänker inte säga ett ljud om att det är minusgrader trots utlovade plusgrader.





Jag tänker icke avslöja att vår väg är hal av något slags underkylt som fallit på den.





Men jag kan ju tala om att den svavellav(?) som växer på grenen är den enda någorlunda starka färg jag sett under hela vintern.

Förutom den granna färgen på blåmärkena jag fått när jag ramlat på våra isiga skogsvägar...


God dag önskar

Skogseva

4 kommentarer:

  1. Och jag tänker inte kommentera ditt eviga klagande på vädret.....
    Däremot ska jag lovorda dina, som vanligt, förnämliga foton. Jag bara älskar lärkkottarnas små rosetter. Påminnande om de mest perfekta små rosenknoppar, som väntar på lite extra värme för att riktigt slå ut. Men som eg. är vackrast just då. Brun ros....påminner dessutom om en gammal fin servis från Hackefors. Kan vemod bli mycket vackrare?
    Kramar från en annan gnällspik

    SvaraRadera
  2. Prästgårdseva: Oss gnällspikar emellan... Tack för fotokomplimang. Visst är kottarna ljuvliga i sin perfektionism. Men "brun ros" - det låter som någon sjuklig växt som framlevt sina dagar i en ohälsosam sumpmark. Utan sol och omgiven av elaka djur och full av ohyra.
    Men servisen är ju fin förstås...
    Kramar från gnällspik nr 1.

    SvaraRadera
  3. Underbar bild på kottar. Har en förkärlek för just kottar . :) Trevlig blogg. Lena/isis

    SvaraRadera
  4. Lena/isis: Tack ska du ha. Lätt som en plätt att fotografera just lärkträdskottar! Det är inte svårt att tycka om kottar med deras precisa uppbyggnad. Gillar man det organiserade och det symetriska gillar man säkert kottar!
    Tack för att du gav dig tid att kommentera.
    Eva

    SvaraRadera

Om du skriver några ord blir jag väldigt glad. Jag läser alla kommentarer med stort intresse och om jag inte svarar beror det antingen på att att jag rest till bortre Indien eller att jag är död!