Jag tänker inte säga ett ljud om att det är minusgrader trots utlovade plusgrader.
Jag tänker icke avslöja att vår väg är hal av något slags underkylt som fallit på den.
Men jag kan ju tala om att den svavellav(?) som växer på grenen är den enda någorlunda starka färg jag sett under hela vintern.
Förutom den granna färgen på blåmärkena jag fått när jag ramlat på våra isiga skogsvägar...
God dag önskar
Skogseva
Och jag tänker inte kommentera ditt eviga klagande på vädret.....
SvaraRaderaDäremot ska jag lovorda dina, som vanligt, förnämliga foton. Jag bara älskar lärkkottarnas små rosetter. Påminnande om de mest perfekta små rosenknoppar, som väntar på lite extra värme för att riktigt slå ut. Men som eg. är vackrast just då. Brun ros....påminner dessutom om en gammal fin servis från Hackefors. Kan vemod bli mycket vackrare?
Kramar från en annan gnällspik
Prästgårdseva: Oss gnällspikar emellan... Tack för fotokomplimang. Visst är kottarna ljuvliga i sin perfektionism. Men "brun ros" - det låter som någon sjuklig växt som framlevt sina dagar i en ohälsosam sumpmark. Utan sol och omgiven av elaka djur och full av ohyra.
SvaraRaderaMen servisen är ju fin förstås...
Kramar från gnällspik nr 1.
Underbar bild på kottar. Har en förkärlek för just kottar . :) Trevlig blogg. Lena/isis
SvaraRaderaLena/isis: Tack ska du ha. Lätt som en plätt att fotografera just lärkträdskottar! Det är inte svårt att tycka om kottar med deras precisa uppbyggnad. Gillar man det organiserade och det symetriska gillar man säkert kottar!
SvaraRaderaTack för att du gav dig tid att kommentera.
Eva