Om min ekonomi läggs i ruiner är det på grund av tulpanöverdosering. Varje vår likadant. Ett tulpansug, en tulpanlängtan, en tulpanomani. Jag vill ha vaser sprängfyllda med tulpaner. Inte de blandade buketterna i gladfärger. Så bondskt. Så banalt. Så FÄRGRIKT. Nej, jag vänta och jag avvaktar. Väntar på rariteterna. Väntar på de exklusiva skönheterna.
De vita. De spröda månskensvita.
De, vars färg manar till stillhet, kontemplation.
De som strålar av skönhet och elegans.
De som kan sprida en aning av eggande, ljuvligt sötfrisk citrusdoft.
De vita tulpanerna skulle kunna ruinera mig.
Låt dem göra det.
Jag blir hellre ruinerad av en tulpan än av en gigolo...
God dag önskar
Skogseva
(Under 1600-talet blev tulpaner omåttligt populära i Europa och en handelsvara för välbärgade personer. "Semper Augustus"-tulpanen var dyrast av alla. En enda lök kostade lika mycket som ett kanalhus i Amsterdam, nämligen 5000 floriner! Efter några år började priserna falla och många handlare gick i konkurs vilket straffades med fängelse. Förmögenheter försvann och många förlorade sina arbeten.
"Tulpanomanin" stoppades 1637 då den holländska regeringen fastställde ett maximipris på 50 floriner för en tulpanlök.)
Men det visste ni förstås.
Ja, tänk för att jag visste det, även om jag inte kom ihåg det exakta tulpanpriset.
SvaraRaderaJag må vara bondsk och banal, men älskar de blandade färgerna på tulpaner. Kram från storasyster
Vill också ha blandat....och slippa gigolo !
SvaraRaderaStorasyster: Det visste jag väl att du visste. Bondskt och banalt är bra för dem som tycker om det. Absolut inget fel på det... Du kan ju bortse från mitt ordval, men min poetiska ådra krävde det!
SvaraRaderaKram på dig storasyter.
Inger: Bondskt och banalt där också? Små svartmustaschprydda gigolos kan vi nog leva utan lite till mans.
Kram från
Eva
Det fanns en tid när svarta kläder och vita blommor var synonymt med död och begravning.
SvaraRaderaJag har alltid haft en faiblesse för de båda första och förstod inte sambandet.
Men jag minns också en tid när jag tyckte, att gula tulpaner var ett absolut måste på vårvintern.
Vilken tur, att vi alla är olika och att vi har en förmåga att förändras.
Om vi alla vore lika och vi alla vore statiska …hujeda mig, så tråkigt!
Syster dyster(kvist), som på nytt bländas av dina foton
Prästgårdseva: Som vanligt ljuger inte bara bild utan även text... Jag minns en tid när jag tyckte att gula DUBBLA tulpaner var ett absolut måste på vårvintern! Mina ögons längtan efter vita blommor har nog en del att göra med att de gifter sig bäst med färgerna i hemmet. Och så älskar jag den vita renheten. Man kan säkert "psykologisera" över och runt det...
SvaraRaderaTänkte på de vita fjärilarna i ditt köksfönster när jag fotograferade.
Kram
Eva