Luftombyte - Del 2

Vi befinner oss alltså på Hotell Kullaberg. Lördagkvällens middagen måste naturligtvis recenseras.

Rotsellerisoppa med tryffelsmak (tryffelolja?) = En kopp soppa (Varma koppen?) utan något tillbehör och med många fettpärlor simmande på ytan. God men torftigt serverad.

Ugnsbakad laxfilé med skogssvampsås och risotto = en ordinär laxbit med pyttelite sås, ungefär en tesked, två minimala broccolibitar, en risotto utan smak och med hård kärna i varje riskorn. Knappt godkänt i smak och färglös servering med alldeles för lite grönsaker.

Äppeltarte. Helt godkänd.

Inte särskilt gott omdöme för en måltid tillagad av en kock som arbetat på femstjärnig krog i London och på lyxkryssaren Queen Elisabeth.



Men restaurangen var trevligt inredd!


På söndagmorgonen vaknade vi till gråmulet väder och utsikten utanför våra fönster var tonad i gråblått. Klockan var åtta.



Omgivningen var plötsligt mycket mer ogästvänlig i det kalla ljuset. Vi drog rockarna tätt om oss när vi traskade iväg till huvudbyggnaden och vår frukost. Vinden var inte snäll.

Äggröra och bacon kan emellertid tina upp de mest djupfrysta livsandar. Jag tog en stor portion och både kropp och själ blev glada! Och sedan juice, rostat bröd, ost och marmelad. Jag var icke lika förtappad som maken - han åt något wienerbrödsaktigt med äppelmos i som frukostdessert. Det tyckte jag var överkurs...

Fotograferat rakt ut från bordet i restaurangen - genom rutan.

Sedan var det då dags för den information som vi skulle delges. Två, tre timmar var det sagt att det skulle ta. Maken och jag trodde att det var många av hotellgästerna som skulle informeras. Det var bara vi två!

Informatören började så försiktigt med att fråga om hotellvistelsen, maten, bemötandet. Jodå, allt var ju bra. Men... Kanske inte maten. Precis.

Det blev mycket tal om maten. Bra och dåligt. Den stackars informatören skrev och skrev. Hörde nog att vi visste något så när vad vi talade om. Fick stora rynkor i pannan.

Så gick han över till sitt Projekt. "Partnership" = delägande i lägenheter runt om i världen. Började med att fråga var vi helst av allt ville resa när vi skulle ut i världen.

"Vi har slutat resa, vi vill bara vara hemma!"

Informatören insåg att vi inte var de presumtiva kunder han hade tänkt sig, rynkade pannan ytterligare men sa med stor fattning att vi då nog "var klara med varandra". Tackade vänligt och sa lika vänligt adjö. Informationen tog knappt tjugo minuter. Informationsrekord?

Kära maken var övertygad om att informatören körde raka vägen hem och slog hustru och barn!

Äntligen fria!

vände bilnosen mot hemmet.

Gråmulet.

Något fint som for i luften.

Förbi stora gåsflockar på fälten.

Förbi Svinbådan.

Vädret sämre och sämre.

Disigt, småsnöigt. Kallt.

Men så skönt att komma hem till katter och egen säng! Nu vill vi inte åka någonstans på länge, länge.

God middag önskar

Skogseva