Om ni hör till den växande skara som är innerligt trött på snö; Skotta snö, pulsa i snö, få snö innanför kappkragen, bli bländad av snö, gräva fram bilen ur snön - då ska ni stänga ner denna blogg och gå ut i era kök, koka en värmande soppa, baka en solskenskaka eller göra något annat, som för en stund kan få er att glömma det faktum att världen utanför våra tak och väggar är inbäddad, heltäckt och dold under och av ett alltmer tyngande och besvärligt snölager.
Bloggen är alltså inte snöfri, men nu har jag i alla fall utfärdat en snövarning...
Jag har glömt hur barmark ser ut, är den grön? Vintergräsmattan. Visst är den väl grön? Det var länge sedan min värld var grön. I månader har den varit vit med små inslag av brunt. Bokbrunt. Och så grangrönt förstås. Mörkt grangrönt. I alltmer försvinnande mängd dock. Granskogen har transporterats bort. Till Tyskland. Beresta granar som ska bli tyska hus. Bättre så än att bli uppeldade..
Här på det lilla bordet står en kruka som flyttades ut i höstas för att innehållet hade fått bladlöss. Jag tror att lössen är döda nu. Jag tror förresten att hela plantan är död...
Under vallen finns våra kryddor. Timjan, oregano, gräslök, salvia, dragon. Det skulle man inte kunna tro.
Källardörren. Igensnöad som allt annat. En liten trappa ner innanför källardörren bor mina övervintrare, margueriter, pelargonskott, stora krukorna med blåtunga och murgröna. Blåtungorna har ingen lust att övervintra, men jag försöker övertala dem...
Vallen som storplogen kört upp på vår lilla skogsväg. Man kan ana att vägen fortsätter på andra sidan men det krävs tättsittande muddar på byxorna för att ta sig torrskodd genom. Jag tänker inte försöka. En promenad skulle bli ett tungt pulsande - det vill jag inte. Jag vill inte ha mer snö.
Jag vill se grönt!
God middag önskar
Bloggen är alltså inte snöfri, men nu har jag i alla fall utfärdat en snövarning...
Jag har glömt hur barmark ser ut, är den grön? Vintergräsmattan. Visst är den väl grön? Det var länge sedan min värld var grön. I månader har den varit vit med små inslag av brunt. Bokbrunt. Och så grangrönt förstås. Mörkt grangrönt. I alltmer försvinnande mängd dock. Granskogen har transporterats bort. Till Tyskland. Beresta granar som ska bli tyska hus. Bättre så än att bli uppeldade..
Här på det lilla bordet står en kruka som flyttades ut i höstas för att innehållet hade fått bladlöss. Jag tror att lössen är döda nu. Jag tror förresten att hela plantan är död...
Under vallen finns våra kryddor. Timjan, oregano, gräslök, salvia, dragon. Det skulle man inte kunna tro.
Källardörren. Igensnöad som allt annat. En liten trappa ner innanför källardörren bor mina övervintrare, margueriter, pelargonskott, stora krukorna med blåtunga och murgröna. Blåtungorna har ingen lust att övervintra, men jag försöker övertala dem...
Kökstrappan är nivellerad och oinbjudande att sätta fötterna på. Det gör vi inte heller, snön ligger halvmetertjock nedanför.
Som sagt... Bruna nyanser.
Vallen som storplogen kört upp på vår lilla skogsväg. Man kan ana att vägen fortsätter på andra sidan men det krävs tättsittande muddar på byxorna för att ta sig torrskodd genom. Jag tänker inte försöka. En promenad skulle bli ett tungt pulsande - det vill jag inte. Jag vill inte ha mer snö.
Jag vill se grönt!
God middag önskar
Skogseva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Om du skriver några ord blir jag väldigt glad. Jag läser alla kommentarer med stort intresse och om jag inte svarar beror det antingen på att att jag rest till bortre Indien eller att jag är död!