Tisdagmorgonen kom med ett sagolikt vackert ljus. Klockan åtta gick svarta hunden och jag ut i tystnaden och tittade på det vackra.
Arwen kände sig nog lika andäktig som jag. Hon rörde sig stilla och tyst.
En jägaren stod på sitt pass längre fram på skogsvägen - vänd bort från oss. Han hörde oss inte. Nysnön dämpade effektivt ljudet av Arwens och mina steg.
En aning av en vind pustade bort den lätta snön från trädgrenarna och vägen framför oss låg i glittrande snödimma. Snödimman lättade efter ett ögonblick. Då var jägaren försvunnen...
När vi efter en dryg timma vände hemåt igen hade den ljuvligt vackra morgonen gått över i en grå förmiddag. Snön som föll ner från granarna var bara blöt, kall och trist - inte det minsta glittrande. Arwen hade blivit sitt vanliga alerta jag och skällde ut jägaren som helt plötsligt klev ut på vägen framför oss. Solen tröttnade och försvann bakom molnen som tornade upp sig. En helt vanlig, oförtrollad förmiddag.
Men sedan blev det sopplunch och fotoprat med min prästgårdssyster.
Det blev armar uppåt sträck, som fotograferades med storkamera och med lillkamera. "Burst"funktionen skulle testas. Vems kamera skulle hinna ta flest bilder under "armaruppåtsträck"rörelsen med "burst"funktionen inställd. Prästgårdskameran var vassast. Prästgårdskameran kan alltså lättare fånga en fågelvinge i rörelsen eftersom den hinner ta fler bilder under ett vingslag än Skogskameran hinner med.
Det gör inte så mycket - jag tycker om min långsamma kamera.
Det gör inte så mycket - jag tycker om min långsamma kamera.
Om ett tag blir det ny fotolunch...
God eftermiddag önskar
Skogseva
Skogskameran tar oändligt mycket vackrare skogsbilder än prästgårdsditon och det beror inte bara på, att den sällan får komma ut i skogen i arla morgonstund….
SvaraRaderaDet är en kamera, som imponerar nästan lika mycket på mig som dess ägare.
Tack för allt!
Kramar
Vad fina bilder från promenaden. Speciellt första biten. Konstig jägare..Ha en fin kväll/Gela
SvaraRaderaPrästgårdseva: Det översta fotot blev jag väldigt nöjd med själv. Men det är (som vanligt) skjutet från höften. Jag tror att det många gånger är en sinkadus att ett ett foto blir som det blir. Och jag börjar förstå att mycket handlar om ljuset...
SvaraRaderaJag ser fram mot att lära mer!
Kram från en annan
Eva
Gela: Tack för komplimangen! Jo du... jägare vet man aldrig var man har!
Trevlig kväll önskar jag dig ockkså.
Eva
Underbara bilder!
SvaraRaderaHelena Ljunggren: Tack för ditt besök och för komplimangen. Det är alltid trevligt när människor som tittar in ger sig tid att kommentera.
SvaraRaderaEn trevlig dag önskar
Eva