Vit som en snö...

..är rosen "Iceberg" Jag kan inte tänka mig att det finns en ros som är vitare än denna. Den drar inte i creme, inte i rosa, inte gult - den är absolut rent vit. Och den doftar underbart. Och, jag vågar nästan inte säga det - den är FRISK! Hos oss! Inte en fläck på ett blad. Inga gulnande kanter. Inga märkliga svarta prickar. Ingen rost. FRISK! Och bara för att jag så hädiskt har hoverat mig å rosens vägnar kommer den naturligtvis i detta nu att drabbas av allt upptänkligt elände och falla vissen och död till marken. Man skall icke förhäva sig, en regel mot vilken jag alltså nu har brutit...



"Iceberg" är planterad en bit bort i "vildmarken" och kan ses
från köksfönstret i ett gatt mellan buskarna. Något som jag
icke är människa till att fånga på bild, det blir bara "blurr".
Min kamera behöver nog gå en fotokurs.



Kanske är det just för att den står för sig själv som den blivit
så bra. Ingen konkurrens, inga rosor runtomkring som kan
sprida sina smittor. Den är bara alldeles friskt grön och friskt
vit. Det som ger rosen en gul ton är ståndarna, ett fullkomligt
förtjusande hjärta mitt i det vita.

En formfulländad knopp.

Jag kan inte beskriva doften men Flora Linnea kan:
"Söt doft av hallon och citron." Det är bara att sätta
igång sina doftfantasier.

Som sagt; "Iceberg" är på den nya plats hon fått helt frisk
och fri från små otäcka skadedjur. Stora skadedjur har jag
inte kunnat skydda henne från, trots illaluktande små "kuddar".
Jag vet inte om det är rådjur eller hjort som knaprat i sig en
massa knoppar. Fy på dig djur!


God dag önskar


Skogseva