Bonjour trädgårdstristess

Ett trist och alldeles onödigt inlägg! Dessutom skrivet på förmiddagen när jag egentligen skulle vara ute i trädgården och rensa bort allt skräp som vuxit till sig under de veckor jag så att säga varit "frånvarande". Nedramlad äppelkart, nässlor som står och skrattar åt mig i rabatterna, blommor som av någon anledning redan vissnar, en rosenrabatt som inte vill något annat än försvinna och gräskanter som likt amöbor krälar längre och längre in i rabatterna! Trädgården i ett nötskal just nu.



I en vas i växthuset står årets sista pensé och
drar ett sista andetag. Dessa dagar är det mycket
"sista" i trädgården. "Vi går mot döden vart vi går"...
Muntert värre!

Fjärilarna invaderar oss både utanför och inne i växthuset. Numera har jag en plastmugg stående för "Aktion fjärilsräddning". Fjärilars hjärnor är nog på samma utvecklingsnivå som fästingars. Inte så smarta alltså. Fjärilen hittar in i växthuset, flaxar runt, runt - kommer inte ihåg vad den skulle där och göra - och börjar stånga huvudet blodigt mot glasrutorna. "Håller jag på tillräckligt länge sliter jag nog upp ett hål. I glasrutan." Men det gör den alltså inte och det är då jag rycker ut med min räddande plastmugg. Fjärilen flyttas till utsidan, flyger glatt iväg i friheten och in igen genom växthusets takfönster...



En amiral av den fredligare sorten. En invandrare
som finns i relativt stor mängd hos oss, inte bara
i växthuset utan framförallt på fjärilsbuskarna.

Några få saker är fortfarande fina och vackra att se på. Någon enstaka ros, "nya rabatten" och några krukor i växthuset. I övrigt konstaterar jag som vanligt att vissnandet börjar tidigt här på åsen. Vi drar igång sent på våren och dör tidigt på sensommaren. Kanske skulle jag sadla om och bli något helt annat än trädgårdsägare. Optimistkonsult?

En av de snällaste blommor som finns, en vanlig
och väldigt oglamorös petunia. Förtalad, försmådd,
hånad, bespottad - och helt förtjusande. Särskilt i
sällskap med "Plectranthus", den frodiga rankan.

"Förhäv dig ej, du ökenmask i sanden", vem sa det? Om man förhäver sig, antingen mask eller människa, går det en illa. Domen faller hårt. Guds finger petar en i bröstet och Gud själv morrar varnande. "Förhäv dig ej". Jag berömde min ruccola. Talade om att jag var duktig och hade lyckats med den. Att den var frisk och fin därinne i växthuset. Det gjorde jag och straffet kom omedelbart.

I natt hade någon gnagat hål i den...


God dag och förhäv er icke...


Skogseva