Murgrönsmatta och ännu mer femtunga

I mittpartiet i bersån är det höst. För tio år sedan när vi flyttade hit ville vi så gärna ha en berså, men tyckte inte att vi hade tid att vänta på att små babysyrener skulle nå full bersåstorlek. Då kom jag på idén att göra en snabberså, så att säga. Sex tryckimpregnerade stolpar slogs ner i marken i cirkelform. Mellan stolparna fäste vi armeringsmattor utom i väster där bersåöppningen skulle vara. Marken inne i bersån jämnades, en markduk lades ut och singel kördes på. Invändigt är det nu, när grönskan äntligen vuxit till sig, drygt tre meter i diameter.



Rådhusvinet skiftar färg och ger en föraning om årstiden
som kommer.

Växtligheten i bersån var minst sagt trögstartad. Vi började med fem styck storbladig murgröna. Efter en säsong hade de snarare krympt än vuxit! Trädgårdens soligaste läge var ju inte ett optimalt läge för mugrönan precis. Dessutom blåsigt om vårar och höstar - jag förstår att den blev brun och drog sig för att växa! Någon slags "skyddsplantering" behövdes alltså. Det blev rådhusvin, kaprifol, och ett par plantor småblommig klematis "Albina Plena". Nu, efter nio år, är bersån änligen fullvuxen och maken fick till och med klippa den med häcksax i år eftersom murgrönan lade sig som en heltäckningsmatta på singlet. Så här i efterhand inser jag att det hade gått minst lika snabbt att skapa en berså av ett antal babysyrenplantor...



Mer än fullvuxen murgröna. Den är tuktad nu av
maken (med ett antal getingstick som "belöning")
och antar mer rimliga proportioner.



Om det är höst i rådhusvinet är det fortfarande sommar
i kaprifolen. Det trevliga med vår berså är att den
blommar både vår och höst. Men den doftar inte syren...

Och så får jag väl sjunga femtungans lov igen. Urnorna vid "stora" trappan är planterade med murgröna (jo, det är en bra "grön"sak), femtunga och blåvinda. Den stackars blåvindan är dock nästan kvävd av sina två rumskamrater och orkar bara med en och annan blomma. Men femtungan...



..den väller över alla bräddar tillsammans med
murgrönan. Tio liter vatten om dagen slurpar den
i sig när det, som i går, är tjugofem grader i luften.

"Louise Bugnet" (har varti med många gånger tidigare,
men jag bara måste..) har allt en ros ska ha: form, doft, lång
blomning och, hos oss, fullkomligt friskt bladverk. Hon
kommer säkert att blomma fyra veckor till. Just denna
plantan har ett stort buskage av rosenhallon bakom sig.

Oj, vad vi har haft glädje av vårt grönsaksland! Allt utom ruccolan har varit perfekt. Ruccola har tydligen varit svårodlad för många i år och man kan undra varför. Temperatur, stygga djur, utsädet?

I förgrunden rödbetor som snart ska skördas. Det
är tveksamt om de hinner få någon storlek att
skryta med. Romainsalladen i rad fyra har knutit sig
fint, trots att vi sådde så sent. Plocksallad och den
nyazeeländska spenaten plockar vi dagligen till våra
middagar och spenaten, men inte salladen, kommer
att räcka säsongen ut.
Om man inte gillar den lite jordiga smaken i mangold
kan man göra som jag gjorde i går. Skär den mycket
grovt och låt vätskan koka bort i en kastrull. Det gick
snabbt, det fanns inte så mycket vätska i den. Bryn
smör i en gjutjärnspanna så att det blir riktigt nötbrunt
och vänd försiktigt runt mangolden ett par gånger.
Salta och strö över lite parmesan. Vi åt den till en bit
grillat kött och så sallad förstås. Det var gott!

I morgon blir det gissningstävling!


God eftermiddag önskar


Skogseva