Grönfingrad

Det finns olika nyanser av grönt. Allt, allt, från blekgrönt till djupaste mossigt gröna ton. Och det finns människor med olika gröna nyanser på sina trädgårdsfingrar. Ljust gröna nybörjarfingrar, mellangröna vardagsträdgårdshandhavarfingrar, klargröna naturbegåvningsträdgårdsfingrar och mörkgröna trädgårdsproffsfingrar. Och så naturligtvis alla schatteringar där emellan. Jag placerar mig själv någonstans mellan vardags- och naturbegåvningsfingrarna. Fast ganska nära vardags- om jag tänker efter.



En gön- och grenfingrad man (stulen, det ser ni väl).

Jag har en svärdotter som har naturbegåvade gröna fingrar. Och ett lika grönt huvud (det är ju där trädgårdsarbetarens första frön planteras). Här växer allt som hamnar i jorden. Små frön blir stora och kraftiga plantor som blommar med överdådsblommor i praktfärger. Rosorna väller över plank och tripoder, hembyggda stöd och rostiga armeringsjärn. Morötterna har aldrig hört talas om morotsflugor, potatisarna bryr sig inte om att de egentligen har det lite för mörkt, allt kommer snällt överallt. Det gröna väller - ett bra ord - väller. Grusgångarna slingrar sig runt hus och rabatter. Hoppsan! Det väller i grusgångarna också... Jag går ut och befriar dem!

(Bilder kommer senare.)


God dag önskar

Skogseva