Fåren

Fåren har uppfört sig exemplariskt i år och bara betat och betat. Inte morrat hela tiden som de gjorde i fjol. Selma, "gammfåret", fann sig snabbt i att inget dagligt godis delades ut - föda var något hon fick skaffa själv om hon inte ville gå hungrig. Nu ser hagen ut som den ska göra säger maken, kortbetad och fin. Gräset har klippts en gång för att ge möjlighet åt nytt gräs att spira. Nu går fåren där så fridsamt och betar, vilar och idisslar. Allt under nästan total tystnad. Vilken skillnad från i fjol när de krävde hö och pellets hela tiden. Så går det när man skämmer bort får! De är alltså icke dumma utan har det förstånd de behöver, som Fälldin så diplomatiskt svarade när någon frågade honom om hans djurs intelligens...



Selma, vår (i år) så träget betande tacka.

Systrarna: Storasyster till höger, lillasyster till vänster.
De är naturligtvis tvillingar men väldigt olikstora. Jag
har inte sett dem dia på länge, nu är det ren gräsdiet
som gäller. De håller sig fortfarande i närheten av Selma
men kan beta tio meter ifrån henne utan att bli hysteriska.
Försvinner Selma längre bort rusar de efter henne. Helt
frigjorda är de förvisso inte än.

Lillasysters profil. Hon är mycket smäckrare än sin
tvillingsyster.



Här har vi storasyster. Mulligt, gulligt bullig.

Man kan ju inte påstå att får är vita precis. "Lambi"reklamen är ett enda stort ljug. Det lilla lammet är nog badat i Klorin, jag har aldrig i verkligheten sett ett så vitt lamm. Pälsen hos våra är snarare gul-, brun- eller gråaktig, förmodligen av lanolin och smuts. I tvättat tillstånd, som fårskinnsfällar, kommer systrarna att bli mycket ljusare. Bort, sådana tankar...

Selmas snoriga näsa...


God dag önskar


Skogseva