tisdag 17 november 2009

Tomelilla en tisdag i November

En småtrist dag kan man åka till Tomelilla. Jag vet inte riktigt varför man skulle göra det om man inte hade något ärende dit, men det hade vi, så Tomelilla fick det bli. Efter uträttat ärende ville vi som vanligt fika. Maken trodde sig minnas att det fanns ett konditori någonstans - och det fanns det. Reimans. I kyldisken i Reimans konditori tronade de största bakelser jag någonsin skådat. Napoleonbakelser modell XXL. Budapestbakelser stora som hela tårtor. Chokladbiskvier dubbelt så stora som de små fjantiga storstadvarianterna. Ty sådana är kakorna i Tomelilla. En glad och hjälpsam flicka skar och bredde bullar "på begäran". "Ost, tack". Kaffe fanns i fikalokalen som låg i andra husdelen. Man tog ostbullen på sitt fat och knallade ut i det gråtrista för att knalla in genom dörren bredvid! Ty så går det till i Tomelilla...



Kaffet var automatiskt. För en tiokrona kunde vi få vilken sorts dryck vi ville: macchiato, latte, choklad och några sorter till. Alla sorterna smakade likadant. Starkt. Mjölkpulvret var slut i maskinen. Maskinen åt upp många tiokronor i vårt desperata försök att få drickbart kaffe. Jag vandrade ut igen och in genom den andra dörren. Den glada och hjälpsamma gav oss små mjölkförpackningar. Kaffet blev iskallt. Men bullarna var goda. Och nybredda.



Det var ganska kallt i lokalen också. Och inte så lite otrivsamt, om man så säger. Lysrör är inga stämningsskapare precis. Tur att bullarna var goda.



Utsmyckningen i fönstret i form av två spretande kvistar plastlönnlöv var ganska rara, men hade säkert fått den av mina döttrar som är inredare att gråta alldeles äkta tårar. Det höll jag också på att göra. Men bullarna var förlåtande goda.

___________________________________________________




Och denna delen av bloggen är bara till dig, lilla barnbarn. Jag gick ut i skogen där vi satte vår fälla och inspekterade den. Alla trådar var på plats och allt såg helt och fint ut. Men där satt inget vidsvin i den ännu.



Jag tog en morot till och hängde upp en liten bit från den första. Nu ska vi nog lyckas lura grisen tror jag. Och om vi inte gör det med denna fällan, så får vi väl gräva den där varggropen vi talade om! Puss på dig lille gubben.

Och ni andra önskas en trevlig kväll av

Skogseva

Bildernas "lurvighet" beror på att de är tagna med mobilkameran.

5 kommentarer:

  1. Ett tips: Vildsvin lär vara tokiga i fodermajs! Kram från storasyster

    SvaraRadera
  2. Storasyster: Jodå, de utfodras tunnvis med sådant uppe i skogen. Säkert därför de ratar våra morötter, majsen är smakligare.
    Kram från lillasyster

    SvaraRadera
  3. Jag har ända sedan första gången jag hamnade på denna blogg njutit av vad du själv kallar dina tirader.
    Ditt spirituella sätt att omsätta dina iakttagelser i kombination med din stilistiska förmåga har fått mig att tänka, att det vore lyckan att engagera dig om man skulle ha något skrivet.
    Men ett är säkert: Vore jag tursistansvarig i Tomelilla skulle jag inte värva dig.
    Kramar
    Eva

    SvaraRadera
  4. Hej mormor! Hur mår du? När vi gör varggropen då kan vi hänga en morot över. Vi gör så här: vi är nära ett träd, vi gör en grop framför, sen i trädets gren som sticker ut framför hänger vi en tråd och hänger en morot i. Puss puss, kram kram från Max.
    (och Måns vill också säga hej!)

    SvaraRadera
  5. Prästgårdseva: Tack söta du för de vackra orden om mitt skrivande.
    Om jag hade varit turistansvarig i Tomelilla hade jag inte släppt in mig i byn...
    (Men jag kan tänka mig ett återbesök för gigantbakelsernas skull.)
    Kram från en annan
    Eva

    Hej Maxgubben
    Jag mår jättebra kan du tro. Jag tycker att det låter perekt att göra varggropen som du beskriver den. Jag måste köpa många fler morötter som vi kan ha i beredskap till gropfällan,
    Puss puss, kram kram till dig och Måns från
    Mormor

    SvaraRadera

Om du skriver några ord blir jag väldigt glad. Jag läser alla kommentarer med stort intresse och om jag inte svarar beror det antingen på att att jag rest till bortre Indien eller att jag är död!