Kroppens förfall - Extremiteterna

I dag ska vi ta oss an sista delen i vår förfallstudie och dagens kroppsdelar är alltså extremiteterna. Extremiteter i allmänhet och Skogsevas extremiteter i synnerhet. Extremiteter kallas de långsmala hudklädda delar som växer ut från bålen. Överst, oftast i jämnhöjd med axlarna, sitter armarna och från nederdelen av bålen sticker benen ut. Mitt på benet sitter ett så kallat knä som går att böja, dock bara på ett håll. Benen är längs ner vikta i 90 grader och övergår efter vikningen i det som brukar kallas fötter. Om fötterna är helt platta får man köpa hålfotsinlägg för 290 kronor hos Sholls. Längst fram är fötterna strimlade i vardera fem strimlor, eller rullar, som kallas för tår. Allra ytterst på människans extremiteter sitter naglarna. Om naglarna är sjuka och fula kallas de för kartnaglar. Kartnaglar sitter oftast på tårna medan fingernaglarna brukar vara friska och på kvinnor målade i glada färger.



Glada naglar fria från kart. Denna kvinna kan
företa smärre utgrävningar med sina naglar,
för det ändamålet har de den rätta spadformen.

Längden på människors extremiteter är varierande. Armarnas längd bör dock inte gå nedanför knäna ty då räcker oftast inte skjorärmarnas till för att täcka sista tredjedelen av armarna. Skogsevas armar är normala, ganska smala, med normalstora händer varpå det sitter långa, ofeta fingrar.



Här är det bara skräddarsytt som kommer i fråga.

Skogsevas nedre extremiteter är också att betrakta som normalformade. Fordomdags kallades de nedre två av unga män för "spiror" och det kunde hända att samma unga män gjorde visslande läten när Skogseva gick förbi. De unga männen är numera farbröder i sextiofemårsåldern och de har för längesedan slutat vissla. I alla fall efter Skogsevas spiror...



Skogsevas ben är alltså normalformade. Den övre delen av benen har med åren blivit något bredare men båda är fortfarande fullt funktionsdugliga. De rör sig framåt och bakåt helt enligt Skogsevas önskemål. Knäna är dock något slitna. Skogseva gjorde en dag den överraskande upptäckten att det icke längre gick att sitta på huk. Huksittandets tid var ett minne blott, knäna ville icke inta en sådan ställning. Vid trädgårdsarbetet får Skogseva snällt stå på knä iförd knäskydd.




En utmärkt modell som skyddar Skogsevas
knän när ogräs ska rafsas bort.

Benens inre förfall är alltså för Skogsevas ålder tämligen acceptabel. Benens yttre förfulning är svårare att acceptera. "Kärlbristningar, ytliga ådernät är de tunna blålila kärlen som framträder på benen och som av många upplevs störande. De är i regel ärftligt betingade och yttre faktorer såsom graviditet, stillastående arbete m m kan öka besvären." Skogseva har ett flertal nildeltan på vardera benet! Att ikläda sig shorts på sommaren är icke att tänka på. Nej stadiga långbyxor och kjortlar som når till marken är det som står till buds om man har ben med rödblå nildeltan fram och bak.



Nilens delta.



En främling (icke Skogseva) med sitt delta.

Fötterna, som är den allra nedersta delen av såväl Skogseva som all övrig svensk och utländsk befolkning, är viktiga för såväl den enskilda individen som för sko- och strumpindustrin. Skogsevas fötter, som redan i nyföddstadiet räknades som överdimensionerade vad längden beträffar, har på senare år börjat växa igen. I många år nöjde sig fötterna med skor i storlek 39. Numera blir de otroligt missnöjda med så små skor. Får skavsår i ren protest. Kräver att bli stoppade i skor som icke är en enda smula mindre än storlek 40. Åt detta kan Skogseva icke göra något, hon får finna sig i att med åldern blir kroppen större, ävenså fötterna! Fötterna är i övrigt utan större skavanker och fullkomligt fria från den Hallux Valgus som vanställt alla övriga kvinnors i släkten fötter. Stortånaglarna på Skogsevas fötter har dock en viss tendens att falla av, varför har ventenskapen ännu icke lyckats klura ut...



S:t Knuts kapell, Öland. En vacker ruin. (Detta är den enda
bild i dagens blogg som Skogseva själv tagit)

Känner sig då Skogseva med alla sina skavanker som en ruin? Nej, men hon är icke förtjust i dem. Vissa skavanker är mer skavankiga än andra skavanker. Vissa skavanker är möjliga att kamouflera, annat förfall är uppenbart och synligt för alla och envar. Och så får det vara ty det kan icke Skogseva göra något åt. Och skavankerna är skavanker och inget som är dödligt.


Och härmed avslutar vi genomgången av förfallet av Skogsevas kropp.


God middag önskar



Skogseva