Första lagret

Trappan skulle målas i dag. Planstegen, alltså det man trampar på. Till det krävs noggranna förberedelser eftersom mycket av det som behövs för livets nödtorft finns på ovanvåningen. Nåväl, jag planerade så gott jag kunde, stängde in tre surmulna katter i gästrummet tillsammans med mat och kattoalett och satte igång. När jag kommit halvvägs med min målning satte väckarklockan i sovrummet på ovanvåningen igång att ringa. Det är en lynnig klocka, så den gör så ibland. Samtidigt är det en förträfflig liten klocka som kommunicerar med Braunschweig och hämtar rätt tid därifrån med jämna mellanrum. Förträfflig men lynnig. Och ihärdig i sitt ringande. Den ringer tills man trycker på stoppknappen!



Jag fick stoppa hushållspapper i öronen för att i viss mån undkomma ljudet. Bomull har jag i badrummet på ovanvåningen. När trappan var färdigmålad hade klockan gett upp andan...



Ute var det nästan lite sol på förmiddagen och berberisbuskens sista blad lyste som mörk guldockra bakom häggens kala grenar.

Inne i matrummet har novemberkaktusen börjat blomma i smyg. Hon är en gammal dam, eller snarare dotterdotter till en gammal dam. Urplantan sattes i Junsele 1907. En dotter följde med vår gamla grannfru till Skåne och av henne fick jag alltså en dotterdotterplanta.



Stor och ståtlig är dotterdottern 1,20 i diameter och 1,10 hög. Hon fyller ut ett hörn och lite till där hon står på sin piedestal.

Om jag inte snart skaffar ett kamerastativ kommer jag förmodligen att bryta ett eller annat ben.



För att hålla kameran någorlunda stilla fick jag slänga ena benet över en av stolsryggarna, placera en kudde på det uppslängda benet, luta mig långt fram och försöka hålla andan... Blommorna rörde på sig i ett litet vinddrag!

Ganska vackra, men absolut inte mina favoritblommor. Jag tycker om opretentiösa bladväxter.

En sådan opretentiös växt bor i våningen under kaktusen. Alldeles ny står den där i sitt eviga juljus. Ljusslingan hamnade där en jul för flera år sedan och blev sedan aldrig bortplockad. Nu har jag inte den minsta lust att ta bort den ljuspunkten. Ampelliljan kommer katterna att tugga i sig, bit för bit, precis som de gjorde med den förra ampelliljan som stod här. Det hjälper inte att försöka placera liljor på andra ställen - det är den som står just här som är godast!


God dag önskar

Skogseva