Käre maken lagade soppan med det omöjliga namnet - borsjtj. Jag fotograferade den vackert upphällda soppan med det omöjliga namnet och det var lika omöjligt att få den att fastna på bild som det är omöjligt att uttala dess namn. Knappt ljus och min vägran att använda blixt var ingen bra kombination. Det blev inget. Vi åt upp soppan i stället.
Utsökt läcker var den. Kokt på diverse sparade, extremt goda buljongresten från frysen. Men som sagt snygga bilder blev det inte. En väldigt otjusig bild på resterna i grytan kan ni få se. Och fina sleven gjord av ett kokosnötsskal, sinnrikt fastsatt vid skaftet (okänt träslag) med en snygg flätning av något exotiskt naturmaterial. "Fådd" av min äldsta dotter när hon var ute i världen och levde loppan i sin ungdoms dagar för sisådär tjugofem år sedan... En slev som använts flitigt under årens lopp. Inget är så hållbart och bra som naturmaterial!
God middag önskar
Skogseva
Tanterna i Rom
3 månader sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Om du skriver några ord blir jag väldigt glad. Jag läser alla kommentarer med stort intresse och om jag inte svarar beror det antingen på att att jag rest till bortre Indien eller att jag är död!