Luthergumman

I dag hände det faktiskt något i allt detta gråtrista som hänger över vår glänta i skogen. En aldrig så liten pigghetsmolekyl poppade upp inom mig och jag kunde förnimma en viss liten önskan att göra något!




Pigghetsmolekyl?


Inga stordådsuträttningar, men något litet. Baka ett litet bröd. Tvätta en aldrig så liten sak för hand. Städa en kökslåda. Javisst, jag har ju ett trapprojekt på gång. Jag tvättar en trappa! Nu blev beslutsångesten stor. Vad innebär det om jag beslutar mig för att tvätta en trappa? Ett trappsteg eller en hel trappa? En trappa är ju jättestor!




Så här jättestor och väldigt hög och med många
trappsteg försedd är trappan i Skogsevas hem.


Nu blir jag helt plötsligt väldigt trött. Vilken jättelik trappa vi har. Så otroligt många trappsteg! Är det verkligen nödvändigt att ha så många trappsteg i en trappa? Kunde man inte ha satt dem lite glesare? Hur stor är min pigghetsmolekyl egentligen. I jämförelse alltså...

Min lilla pigghetsmolekyl. Till hur många
trappstegstvättar räcker den?

Min hjärna är listig som en räv emellanåt. Tycker att det är praktiskt och bra att vandra den breda vägen. Är lat och vill gärna smita undan. Försöker nu lismande att övertala mig att nöja mig med att tvätta varannat trappsteg. Varannat trappsteg? Vad gör jag med de andra "varannorna" då? Tvättar en annan dag, säger rävhjärnan.




Det ser väl alla och envar att detta är en
listig och lismande typ. Den är en del av mig...


Granne med räven i min hjärna bor det, som väl är, en klok gumma som heter Luther. Trams! säger Luthergumman medan jag står och stirrar allt tröttare på trappan. Sätt igång och tvätta! Seså, alla trappstegen!

En av mig och Luthergumman nyskurad trappa.


Och så vann hon igen, gumman. Manade mig att plocka fram inte bara skurtrasa utan ävenså skurborste. Det är lika bra att göra saker och ting ordentligt! väser Luthergumman mästrande i mitt öra. Och inget trams med varannat trappsteg - hela trappan tack!

Och då gjorde jag det...



God kväll önskar


Skogseva