Sallad och petunior

Just som jag skulle gå ut och fotografera den första utslagna blomman i nävan öppnade sig himlen och nävblomman bad att få slippa bli fotograferad i sin våta kjol.

Hon slapp.

Jag nöjde mig med trädgårdslandet som ännu så länge är fritt från ohyra i form av jordloppor, bladlöss och annat elände.

Vi har försökt odla ruccolasallad många gånger och det har fungerat i liten kruka i växthuset men inte på friland. Nu ser det emellertid ut som om vi kan skörda fräsch ruccola med början om några dagar.

Bakom ruccolan växer dill, ett annat "grönt" som jag tycker är otroligt svårodlat men ännu så länge lever den faktiskt...

Mitt förhållande till petunior har varit kluvet i många år. Trist balkongblomma för åldringar! Gärna i blandade färger så att det blir riktigt gladblommigt i lådan!

Då hittade jag en himmelsblå petunia. (Foto från 2009.) Helt enkelt vacker. Sådana har bott i vårt växthus flera somrar i rad.

I år kunde jag icke hitta den himmelsblå hos Vellingeblomman. Däremot stod en mycket mörkt röd petunia och tittade på mig från ett av borden.

Hon fick följa med oss hem!

Vi får väl se om hon kan uppföra sig lika stiligt som hennes himmelsblå förfader gjorde. Den röda har fått njurvinda, som jag nu lärt mig att det heter, som en madrass att vila sina röda kinder mot.

Men jag kommer nog att sakna den himmelsblå...

God middag önskar

Skogseva