Nyss konstaterade jag att i dotterns "engelska trädgård" blommade prunusen. Nu är det dags för de egna fågelbärsträden. Utan att jag såg hur det gick fanns det plötsligt blommor på flera grenar. Åtminstone i ett av träden. Vänta, vänta ni andra två - allt behöver inte ske på en gång!
En vit kjol med gula prickar. Är det något jag minns från barndomen eller är det kanske något jag drömt om?
Och visst finns det gyllengult även i de späda solbelysta kornellbladen. Korallkornell - förmodligen den mest tackamma buske som finns. Sköter sig själv utan problem, blir tacksam om man kapar gamla grenar, gör barn på alldeles egen hand genom avläggare, eller med lätt hjälp. Jag har kört ner några grenar direkt i den tuffa åsmarken utan att vare sig säga Simsalabim eller gräva mulliga gropar och jag tror att några av dem tänker leva vidare. Det är för mig ren magi!
Magiskt är det också att den usla syrenplanta som storasyster och jag för tio år sedan spettade ner fem centimeter under markytan har blivit en drygt tvåmeters buske. Det är inte den vackraste syrenen vi har, men blommar i vitt gör den. Snart.
De små portlakplantornas vita spindelben har blivit röda, och man kan ana sig till hur köttigt saftiga bladen kommer att bli när de har kommit över det babystadie de fortfarande befinner sig i. Om en månad är de säkert stora nog att planteras ut...
God middag önskar
Skogseva
Så grönt och vackert det är hos er. I min lilla täppa ser allt dött ut - ros, lavendel och klematis. Jag kanske inte ska ge upp hoppet ännu. Kram från storasyster
SvaraRaderaStorasyster: Det är säkert inte alls dött - det sover! Vi klipper lite i det när jag kommer och så läser vi några trollformler så ska du se att det blir bra. Kram från lillasyster
SvaraRadera