Hur gick det till egentligen?
Var det inte i går det var vitt av snö på marken?
Nu syns redan de första blommorna i rapsfälten.
Var kommer de underliga påskliljorna från. De som växer på konstiga ställen i trädgården. De som vi absolut inte stoppat i jorden. Den ena fylld till bristningsgränsen står i backen och lyser trasselgult.
Den andra halvfylld och mer distingerad. Men inte planterad av oss den heller. Den har planterat sig själv vid gamla brunnen. Står och hukar bakom buskarna.
Och här var det nyss stängt, hårdknoppigt och avvisande brunt. Nu är det vänligt ljusgrönt, skirt och lovande. När brast det första bruna höljet?
Är det inte detta som kallas vår?
Varför händer allt bakom min rygg?
Och plötsligt stod de där i hagen....
God middag önskar
Skogseva
Hallå Eva, vilken bra betraktelse! Först går man och väntar och längtar, men sedan händer allt på en och samma gång. Då är det svårt att hänga med i svängarna :D
SvaraRaderaMarit
Marit: Det spelar tydligen ingen roll om man så blir hundra år, varje vår är en överrumpling i tid och rum. Mycket märkligt!
SvaraRaderaÅh, är nya fåren komna! Spännande! Skäm nu inte bort dem som ni gjorde med Selma..
SvaraRaderaYngsta: Jajamensan, en hel flock! Jag har redan testat knäckebrödsbortskämning på dem.
SvaraRaderaKära åssyster!
SvaraRaderaDitt inlägg ger mig rysningar.
Rysningar av såväl välbehag som obehag.
Får mig att fundera över livets gång.
Var det inte i går jag var ung?
Var det inte nyss jag fyllde 50?
Hur gick det till?
Vad händer bakom MIN rygg?
Men fortfarande kan jag njuta.
Av det, som kallas Livet.
Av en god text.
Av livets under.
Av att det alldeles av sig själv, dyker upp en gul narciss med gröna strimmor.
Och av en fåraktig blick……
Kramar
Prästgårdssyster: Tiden är något märkligt som man aldrig kommer att förstå. Tidsperspektiv är hisnande och skrämmande. Ung nyss, men när jag rundade hörnet var jag plötsligt en äldre dam. Inte gammal, äldre... "Gammal" är när jag inte längre kan köra en spade i jorden eller böja mig för att titta in i rosornas inre. Just nu lever jag, även om tiden som är kvar för min del är mycket kortare än den som förflutit. Men livet är gott, jag är precis som du nöjd och trivs med tillvaron. Kan man annat i denna ljuva vårtid...
SvaraRadera