Trindkindsantipati

Jag är arg i dag också!

Åkte till Lund och överlämnade min halva tand åt tandläkaren att göra något åt. Min akuttid innebar att jag fick gå före sur farbror i väntrummet. Tandläkaren tittade lite förstrött på den halva tanden och påstod sig kunna reparera den. Lite mer fyllning och den skulle säkert hålla ett tag till. Inget storarbete just nu inte. På fem minuter var jag bedövad intill icke pratbar grad och tanden igenfylld.

Vet ni vad det kostar att låta tandläkaren roa sig i ens mun fem minuter? Jo tusen kronor. Nä du Skogseva, nu ska du inte överdriva. Niohundranittiofem kronor kostade det!

Låt se: Om vi tippar att materialkostnaden för min lagning var max nittiofem kronor återstår alltså niohundra. För fem minuter. Min tandläkare håvar alltså in ungefär tiotusen kronor i timmen. Det gör att han får råd att köpa många plantor till sin trädgård. Minsann...

Nåväl. Om man betänker att mitt besök hos honom kunde kostat mig mycket mer skulle jag kanske vara glad.

Det var jag.

Så till den milda grad att jag gick och köpte mig en blus till ett bröllop som vi ska bevista i sommar.

Min garderob innehåller bara svarta kläder. Svarta kjolar, svarta byxor och femtiosju svarta tröjor av olika material och i olika tjocklek.

MEN:

Man bär icke helsvart på bröllop! Och man tävlar icke heller med bruden och iför sig helvita kläder. Även om det är emot mina principer och min smak måste alltså något färgglatt införlivas i min garderob.

Det blev en blus som går att bära över ett svart linne och ett par svarta byxor eller kjol. Eller vita byxor och linne. Om det nu är tillåtet.

Blusen är tunn. Svindyr och tunn. Detta är absolut inte klokt! Blusarna är just nu så tunna att man icke kan bära dem utan att ha något under! Alltså måste ett extralager inköpas. Ett linne. Svart! Är ett svart linne tillåtet? Det får vara hur det vill med det...

Sålunda var överdelen avklarad.

För säkerhets skull och delvis för att sådana icke fanns i Skogsevas garderob köptes även ett par svarta linnebyxor.

Sådär - nu var plånboken tom! Och inte bara plånboken utan ävenså kortet som det förmodas att man har en massa pengar på. Men vad gör det - tanden kostade ju inte femtontusen. Inte denna gången i alla fall...

Dags att åka hem med en hel tand och några små påsar med dyrgripskläder i.

I garaget möttes jag av en trindkindad parkeringsvakt. Han hade just skrivit ut en parkeringsbot åt mig. Så rart av honom! Jag hade stått trettio minuter för länge. Det var den tid det tog att köpa den svindyra blusen.

Från och med nu ogillar jag trindkindade parkeringsvakter som slår ifrån sig med näbbar och klor när man talar om för dem att man just köpt en svindyr blus och faktiskt inte har råd med parkeringsböter på fyrahundra kronor... 

God middag säger

Skogseva