Varuhuset

Vi gjorde ett studiebesök på Ikea maken och jag. Skulle köpa två små handdukar att ha med på träningen. Att torka av maskinerna med när vi tagit i dem med våra lortiga och infekterade händer. Usch och fy. Smittspridande händer. Hur många små djur krälar icke i handflatorna. Jag lider inte av skräck för de små liven, men andra som vistas i samma träningslokal gör det definitivt och misstycker om vi inte decinficerar maskinerna efter oss. Alltså gör vi det, men hittills med i lokalen befintligt papper. Nu skall vi minsann ha egna handdukar med. Handdukar inhandlade på Ikea. En liten modell som heter "gästhandduk" och som hittills icke funnits bland våra handdukar. Varför skulle våra gäster behöva torka sina händer på en handduk som inte är mycket större än en näsduk. Så elaka är vi icke mot våra gäster.



Till nya Ikea är det cirka fyra mil från vårt hem i skogen. Åtta mil tur och retur. En så kallad gästhandduk kostade femton kronor. Trettio kronor för två. Onekligen billigt för två saneringstrasor, men dyrt om vi ska räkna in de åtta milen. Fast vi fick se hela nya Ikea. Alla kvadratmeterna. Det var ganska tröttsamt för det är många, många kvadratmeter. Och det var många, många fler än vi som hade ledig dag och vill se Ikea.



Ikea är bra på många sätt och vis. Men det är alltid lite av en prövning när man måste dit. Det är så stort. Där är alltid så mycket folk. Utbudet av möbler och textilier, färger och former är så stort att mina ögon blir totalt utmattade. Ögonen tröttnar långt innan fötterna gör det. Slutar helt enkelt att se. Ser bara pilarna i golvet. Pilarna som leder oss alla besökare i samma förutbestämda väg genom varuhuset. "Du skall icke avvika från den av Kamprad utstakade vägen". Och det gjorde vi icke.


God middag önskar


Skogseva