Allvarsord

Det är en sådan där dag i dag. En dag när jag känner för att morra. Morra på naturen och morra på Gud Fader. Fast det är väl ungefär samma sak. Någon/något som är ganska ofullständig. Om man tänker efter. Och definitivt om man känner efter. Då blir Gud Faders alla tillkortakommanden tydliga. Tydligast blir de på vår trädgårdsplätt. Den är UTVALD. Av Gud Fader. Så här tänker han nog: "Kvinnan som bor här har icke gjort sig förtjänt av att ständigt vara omgiven av naturens skönhet. Kvinnan som bor här måste sättas på plats, tuktas och förmanas. Jag måste sända några plågor över hennes trädgård." Och så tänker Gud så att det mullrar bland molnen. "Jag sänder några mullvadar och några sorkar. Jag tar icke sju av vardera sorten utan sjuttio gånger sju." Och så sände Gud Fader oss mullvadar och så sände Gud Fader oss sorkar. Och vi såg deras härjningar och tyckte icke det var gott...

En trädgårdsinstallation skapad av en av
Guds minsta. Gud gläds åt arbetsinsatsen,
jag gråter.

Gud funderar vidare. "Hvilken ytterligare förfulning kunna vi sända över denna fåfänga kvinnas trädgård, på det att hon icke må tro att hon är en speciell människa och icke heller må tro att hennes trädgård är något annat än en simpel glänta i skogen." Och som Gud är påhittig och lite full i fan (?) kommer han på något lysande. "Jag har det!", ropar Gud, "En plåga som skall komma från ovan och som skall drabba kvinnan, hennes make, och alla i hennes familj intill sjunde led." Och Gud ler förnöjt, "Askar - det ska stå askar på kvinnans lilla plätt på den jord jag skapat." Och så gjorde han det. Satte askar i kanten av vår trädgård. Dödade almarna och lät askarna leva.



Och se; Guds mest nedskräpande träd lever
och frodas hos oss.



Och varje höst, efter den första frostknäppen,
daskar Gud till träden så att alla asklöven rasar ned
över oss i ett brungrönt tjockt och oskönt lager.

Gud Fader har emellertid faktiskt lyssnat (lite för mycket) till min klagan och beslutat sig för att sända ännu en farsot över oss. "Jasså minsann!" mullrar Gud, "Det passar icke kvinnan med askar! Fåfänga kvinnan vill bara ha träd med löv som sitter fast. Hon skall icke hava något träd över huvud taget. Jag strör med min gudomliga hand ut stygga svampsporer som tar död på alla askar. Kvinnan i skogen kan för all framtid sitta där och ångra att hon förbannade min skapelse - asken."

Jag protesterar Gud. Mot allt. Mot den nya asksjukan. Mot de fula asklöven som ligger på marken. Mot de stygga djuren under jordytan. Jag ska demonstrera mot ditt handlande och ditt angrepp på min själsliga frid. Jag ska hoppa över min aftonbön i kväll...


God kväll alla utom Gud önskar


Skogseva