Oj vad vi har fejat och stökat, kånkat och burit, klippt ner och flyttat om i dag. Växthuset fick en slutinventering och pelargoner och femtungor klipptes ner inför vinterförvaringen. Klipptes ner av förvaringstekniska skäl = platsbrist!
Jag fick gå och hämta grensaxen för att klippa ner
min gigantpelargon, sekatören orkade inte gapa
tillräckligt stort.
Lite tufsig och ledsen ser den faktiskt ut pelargonen. Nedklippt
från nästan manshög till trettio centimeter, förminskad,
förringad och förolämpad.
Femtungan ska jag försöka övervintra i källaren
och där får minsann inte plats så här långa
blomdraperier. Här krävs en kortare och mer
praktisk frisyr..
..nämligen en form av "snagg". En klar, återstår
numero två. Både femtungorna och jag grät över
den nya, missklädsamma frisyren...
Vissa växter får stå som dom gör tills kylan blir för svår
och de går in i den eviga sömnen. Medelhavsljuset och
petunian verkar kunna leva för evigt.
och de går in i den eviga sömnen. Medelhavsljuset och
petunian verkar kunna leva för evigt.
Jag hittade en kruka med en crassula i, dold
under och bakom allt det gröna. Jag hade totalt
glömt bort att jag satte ett litet skott i somras
någon gång. Inte en enda gång har den lilla
kraken fått vatten och ändå var den så här
pigg och glad. Hur har du orkat växa till den
här storleken utan vätska, lilla vän?
Och utanför växthuset ståtade vår lilla bok i sin
höstdräkt. Den revs upp ur jorden på andra sidan
skogsvägen för nio år sedan, av maken. En liten
krum planta, en halv meter hög, som stoppades
ner där vi tyckte att ett träd behövdes. I flera år
stod den där liten och blyg och gjorde inget väsen av
sig. Växte inte men dog inte heller. Sedan, helt plötsligt
skulle jag vilja säga, var den 3 meter och 60 cm hög.
Stark och stadig men fortfarande lite lätt kutryggig.
Ska hon stammas upp eller...
I dag är det ingen särskilt god kvalité på bilderna - jag betraktar dem som ren dokumentation och inget annat!
God middag önskar
Skogseva
Var inte så blygsam....bilderna säger allt!
SvaraRaderaTja det är livets gång....leva dö och återfödas...kanske det gäller oss också !?
Inger: Du är rar.. Jag gillar det där med att leva men tanken att jag kommer att dö har jag inte riktigt försonats med. Återfödas? Som vad? Kan man välja?
SvaraRaderaKram på dig
Det är klart att man kan välja - jag har sedan länge bestämt mig för att bli enfisktärna i nästa liv. Fast jag blir säkert tusenfoting eller något annat äckligt! Kram från storasyster som i kväll gått runt i ett mycket vackert ljussatt Alingsås.
SvaraRaderaStorasyster: Varför en Sterna Hirundo? Varför inte en Larus Canus eller en Sterna Sandvicensis? Den sistnämnda har jag sett. Så det så!
SvaraRaderaKram från lillasyster som i kväll har suttit och stirrat in i brasan.
Övervintra femtunga... jaha! Är det något som kan rekomenderas? Stoppa du bara undan den frostfritt och mörkt?
SvaraRadera/ingela
Ingela:Ännu så länge får den stå i växthuset men så fort temperaturen verkar bli kritisk kommer jag att flytta ner den i källaren. Där understiger temperaturen aldrig +5 grader. Tillskottsljus har vi också i form av lysrör, "dagsljusrör". Men som sagt, det är bara ett experiment som jag själv inte tror så mycket på.
SvaraRaderaDen jag önskar bli är den vackraste. Kram från storasyster
SvaraRaderaUnder många år övervintrade jag massor av växter under lysrör i källare och uthus och det gick i de flesta fall alldeles utmärkt. Svårigheten är att vattna rätt. Inte för lite, så att växterna torkar i men framför allt inte för mycket, vilket nog är den största risken. Då ruttnar de.
SvaraRaderaJag vet i alla fall vad jag inte skulle vilja bli i ett kommande liv: Arion lusitanicus. Detta med tanke på att jag har hundratusentals snigelliv på mitt samvete och i kombination med deras kannibalistiska tendenser…..