Almsorg

För ett par år sedan var vi nästan helt skyddade från insyn av de två stora almar som växte vid utkanten av vår tomt, mot lilla skogsvägen till. Grenarna bildade dessutom ett skuggande lövtak för oss under heta sommardagar och vi möblerade med bord och stolar i den relativa svalkan och kunde sitta där i timmar och lösa korsord, läsa eller göra ingenting.




Men ingen glädje varar för evigt. Almsjukan tog med sig båda träden till trädhimlen. I trädhimlen måtte det grönska så att det står härliga till av alla almar som numera har flyttat dit! Och snart kommer kastanjer och askar efter. Och på vår jord blir det allt artfattigare...

Nåväl. Det blev tomt efter våra skyddande almar. Väldigt tomt. Även om almarna vintertid var kala så stod de där och markerade: "På andra sidan om oss är det privat område. Tänk på det ni skogsvandrare. Ni skola icke stirra!" Det fungerade så bra, så bra. Men nu är det tomt. Man kan, om man är en oblyg skogsvandrare som vägrar vända bort blicken, se ända bort till vårt växthus. Jag känner mig naken.





Nu ska det bli ändring på insynen emellertid. Vi ska få ett plank som ersättning för våra vackra almar. Inte alls lika vackert, men kanske mer effektivt som insynsskydd. Plintarna och några reglar är på plats och nu väntar vi med spänning på resten av materialet och de snickare som ska rädda oss från insynen. Och när det sker, ja det beror säkert på väder, vind, virkespriser, tillgång på spik, dagsform och lust att tillverka just vårt plank.

Dagen har varit lika gråtrist som gårdagen var och enda utomhusvistelsen var ett besök i växthuset för att titta till det som fortfarande står kvar där. I taket hänger några tomater. De har nog varit med om lite för många kalla grader och ska förpassas till komposten. Men de minner om sommaren som gått...


God middag önskar

Skogseva