Brandstationsbesök.

Så typiskt. När jag verkligen ville att kameran skulle fungera ordentligt, så svek den mig totalt! Eller, tja.. Det kanske inte bara var kamerans fel. Men delvis i alla fall. Blixten tvärvägrade i alla fall att fungera så bilderna från bilhallen blev verkligen sisådär.



Det blir nog till att äta några fler havregrynsgrötar innan
det kan blir tal om att köra brandbil på riktigt.

Oj vad det var roligt för små pojkar att klättra upp i jättebrandbilarna och få ratta dem nästan på riktigt. "Detta är fantastiskt", sa sjuåringen när han suttit en lång stund i akutambulansen och tittat på den konstiga inredningen. Och det var det alldeles säkert - för en liten sjuårig pojke.



Jag tror att elva eller tolv personer höll på med bil och offer
men det verkade aldrig kaotiskt. Är det likadant vid en riktig
olycka månne?

Själv blev jag imponerad över effektiviteten vid den fingerade trafikolyckan. Hela förloppet, från det att larmet kom in till det att patienten transporterades iväg i ambulans, visades. Här visste minsann alla vad de skulle göra, och trots att platsen vimlade av räddningspersonal gick de inte i vägen för varandra. En uppvisning i logistik och räddningstjänstkoreografi. Men jag skänkte det stackars offret i bilen en extra tanke, för det tog onekligen väldigt lång tid att klippa upp biltaket...



Slarvig husmor som aldrig skurar sin spis och sina
kastruller! Svart och sotigt. Ett fall för hälsovårdsnämnden.

Sedan fick småpojkarna agera brandmän och släcka riktiga bränder. Sjuåringen släckte med en viss tveksamhet en brand i en kastrull med hjälp av ett lock på skaft. (Vem har ett sådant hemma?) Han och jag testade hur det var att använda en stor brandsläckare. Mycket ljud vilket inte sjuåringen gillar, men han gjorde det ändå - modigt. Jag funderar över vår brandsläckare här hemma. En pulversläckare. Det lär inte vara kul att sanera efter en sådan. Man kanske skulle investera i någon annan...



Alla som ville fick med hjälp prova att släcka med en riktigt
stor slang. Lite styrhjälp behövdes för en fyraårig brandman.

Vi avrundade med att fika på Mormors bageri. Otjusigt ställe men med goda kakor. Fyraåringen valde raskt med ögonen. En illsöt marsipanpumpa som han småknaprade på, såg smått äcklad ut, och skyndade sig att vika in i servietten för att spara till ett annat tillfälle. Storebror valde ut en kaka med "vuxen" chokladsmak och jag åt, i stället för lunch, en princessbakelse. Ett riktigt bra substitut!

Efter två minuter i bilen sov den minsta med hakan mot bröstet...


God middag önskar


Skogseva