lördag 25 september 2010

Typiskt!


Två av de nyinköpta buxbomsplantorna är på plats.

Den svårforcerade åsenjorden visade sig från sin bästa och mest lättgrävda sida och två stora hål gjordes av mig på mindre än en timme. Nästan rekord! Visst grävde jag upp sten men de var alla i hanterbar storlek.



Två hål grävda, ett återstår...



Och det var visst här stenarna fanns... Ser ni konturerna av de två giganterna?

Jag slet och bände, men fick ge upp. Jag är stark, men skulle behöva två armar till att slita och dra med. Käre maken är handikappad av sin ischias och kan nätt och jämt förflytta sig över ett slätt golv.

Någon som har en stark man att låna ut?


God middag önskar

Skogseva

4 kommentarer:

  1. Japp, men det kostar...

    Han kallades för mullvaden när P var liten ;)

    SvaraRadera
  2. Carolina: Att ingenting är gratis här i livet dhar jag haft några år på mig att lära, därför försöker jag så långt det bara går att göra det mesta själv. Ibland får man dock bita i det sura äpplet och be om hjälp. OCH betala för det... Såklart!

    SvaraRadera
  3. Typiskt!
    Aldrig kan man vara riktigt glad!
    Plötsligt var det inte så roligt, att vara den, som kom med den smarta idén, att plantera buxbom symmetriskt i din nya rosenplantering
    eller, att vara den, som bidrog till frestelsen att handla superfina, stora plantor innan du kollat, att det gick att gräva där.....
    Jag är icke stark men seg och har du användning för en seg råtta, så ställer jag självklart upp. Jag kan hoppa på ett spett!
    De starka armar jag brukar nyttja, är dessvärre bortresta annars hade de helt säkert stått till tjänst. Utan kostnad.
    Men armarnas huvud påminde om 'morfars' gamla knep, att inte gräva upp stora stenar utan att gräva ner. Vore det möjligt?
    Stora kramar från den, som lider med dig.

    SvaraRadera
  4. Prästgårdsväninna: Absolut inte ditt fel att åsen består av sten och att mitt buxbomsbehov var så stort! Varför tror du att rosorna hamnade där de hamnade.. jo, för att på ett av de tänkta ställena fanns en stor sten! Bortglömd till det var dags att gräva för buxbomen - minnet är kort. Om jag hade haft en arm till hade jag emellertid klarat det, men jag kan inte både spetta och häva ner sten i hålet samtidigt. Du är en raring som erbjuder dig, jag kanske antar erbjudandet. Att gräva ner låter sig icke göra - platsen är för liten. Nu går jag och min genomtrötta kropp och lägger oss. Jag ringer dig i morgon.
    Kramar i mängd

    SvaraRadera

Om du skriver några ord blir jag väldigt glad. Jag läser alla kommentarer med stort intresse och om jag inte svarar beror det antingen på att att jag rest till bortre Indien eller att jag är död!