En dag att göra om...

Prästgårdsmadammen och jag skulle i lugn och ro ut på vift tillsammans.

Hur kunde vi bara inbilla oss att en knapp dag skulle räcka till för att titta in på en plantskola som jag aldrig besökt tidigare och som visade sig vara den snyggaste av alla, strosa genom Sofieros slottspark från topp till tå, fika, prata prata prata, njuta och fotografera.

Dagen räckte inte riktigt...

Vi startade i Löddeköpinge Plantskola, som Madammen gärna ville visa. Jag som alltid har haft Flyinge som hovleverantör och trodde att det var den ultimata plantskolan föll i trance när jag kom innanför grindarna.

Så smakfullt!

Så välordnat!

Så vackert!

Jag drabbades av habegär. Ville ha gräs. Ville ha krukor. Ville ha buxbom. Men inte var det tänkt att jag skulle handla något... Madammen och jag hamnade framför fantastiska buxbomsplantor i storlek XXL. Priset var så lågt att jag inte vågar nämna det. Jag, som är fattig på buxbom, valde ut de tre absolut största och finaste. Så tunga med sina jordklumpar att vi två med möda lyckades baxa upp dem i en kärra och vidare in i bilen. Madammen, som är otroligt och överväldigande stormrik på buxbom, kände att det nog kunde finnas en hörna i hennes park där det behövs lite fler sådana och valde de tre näst finaste plantorna för senare hämtning och hemtransport.

I en av växtbäddarna stod tre Metasequoia glyptostroboides. Ett träd som käre maken och jag länge talat om att köpa, men i Flyinge har priserna icke varit så tilltalande. Här kostade ett träd som var ca två och en halv meter femhundra kronor. Femhundra kronor!

På bilden ovan får det utvalda trädet mitt namn på sig. För avhämtning när det har gått i ide = fällt barren.

Min lycka var total. Vilket trevligt ställe du tog med mig till, Madame!

Men min mage började hungerknorra...

Lite motvilligt packade vi in oss i bilen för transport till Sofiero.

Solen flödade även över Sofiero och den ljuvliga terrassen, en självklar fikaplats. Och en vackrare sådan kan man knappast tänka sig; patinerad stenläggning inramad av hundratals margueriter och doftande heliotrop. Det var tyst och lugnt. Bara Madammen och jag. Vindstilla. Underbart!

Och vi njöt denna höstdag.

Av utsikten.
Av solen.
Av samtalet.

Det var med ganska motvilliga steg vi lämnade vår lunchplats och traskade ner i ravinen. Men vi skulle ju hinna med så mycket. På vägen ner konstaterade vi att vi båda tillhör det lilla fåtal(?) som tycker att ravinen är vackrast när rhododendronen icke blommar! Ingen av oss gillar kombinationen av de ganska grälla färgerna. Avvikare? Säkert. 

Den obegripliga stensamlingen strax ovanför ravinen. Vacker? Njaaee..

Men knubbiga lejonet hade gärna fått följa med mig hem.

I den formella trädgården har buxbomskloten sin givna plats. Här har man tagit ut svängarna ordentligt och massplanterat. Mycket effektfullt. Buxbomen var mästerligt klippt - perfektare sfärer kan knappast finnas...

Perfekt klippta var också häckarna med sina fönster mot dahliarummet. Dahliorna hade passerat sitt riktiga flor, men det gör inte så mycket om man inte är dahliafantast. Möjligtvis kan jag tänka mig en liten vit..

Denna vithet var otroligt skön för ögat - ulleternell tillsammans med lavendel. Mot en mörkgrön häck! Planeringsdelen i hjärnan drog igång. Var kan man tänka sig...?

Men det första min planeringsdel måste klara ut är var den nya metasequoian ska få sin boplats. Den blir upp mot tjugo meter även om det tar sin lilla tid. Det gör inget, vårt träd är ju redan två och en halv! När det blir lite äldre blir stammen vackert fårad. Exemplaret ovan stod strax vid utgången. Som vi alltså passerar nu..

Tack för en ljuvligt dag Madame!

God middag önskar

Skogseva