måndag 27 september 2010

Höstdimma


Tidig morgondimma med en fullkomligt stilla skog är nog det vackraste jag vet.

Med en lånad hund får man uppleva morgnar som man normalt kanske sover bort... 



Hunden är pigg oavsett om klockan är fem på morgonen eller sju.



Och om jag inte var pigg från början blev jag det av den sköna omgivningen.



Dessutom är dis och dimma bra för hyn. Påstås det i alla fall.



Att det är bra för själen är helt klart!



Tidskrävande men välgörande tidiga skogspromenader med lånehund.

Själ- och kroppsmotion.

God afton önskar

Skogseva

2 kommentarer:

  1. Mmmmm.
    Vidunderligt sköna foton.
    Som skönaste konst.
    Bilder att drunkna i.

    Jag älskar din skog.
    Jag älskar dimman. Också i din skog.
    Jag älskar dina stämningsfulla foton av dimman i din skog.

    Jag måste nog ta mig samman och släpa min sega, morgonstela lekamen ut i arla morgonstund..
    Och du (ni) kanske skulle skaffa en (liten) hund i alla fall…
    Kramar

    SvaraRadera
  2. Käraste prästgårdsväninna: Du är en raring...
    Men... allt, allt, allt blir vackert i den förlåtande, förmildrande, förskönande dimman. Och jag håller med - bitvis är skogen vidunderligt vacker. Det finns ställen som jag alltid stannar upp lite extra vid bara för att njuta. För att ta in. För att överväldigas. Jag ska visa dig någon gång...
    Hund.. Nej tack! Lånehund.. Kan jag gå med på!
    Tack för i dag kära vän och kramar från
    Eva

    SvaraRadera

Om du skriver några ord blir jag väldigt glad. Jag läser alla kommentarer med stort intresse och om jag inte svarar beror det antingen på att att jag rest till bortre Indien eller att jag är död!