Jag är ej rädder på liten grön stig
där jag ensam i skogen månd gånga.
Men furorna se så mörkt på mig,
och bergen kasta skuggor så långa.
Det är så mörkt långt, långt bort i skogen.
Och skuggan den faller så tjock, så tjock,
som en fäll, över ensamma leden,
det tassar, det braskar över sten och stock,
och trollena träda på heden.
Det är så mörkt långt, långt bort i skogen.
God afton önskar
Skogseva
(och Erik Gustaf Geijer)
Träffsäker..........
SvaraRaderaInger: Fast själv är jag aldrig rädder i skogen.
SvaraRaderaSkogen är mäktig, vidunderligt skön och vibrerar av sådant du inte kan se. Säkert inget att vara rädd för, men....
SvaraRaderaSå mörkt. Så tyst och stilla. Så vackert.
SvaraRaderaVäntar mig nästan att se ett skogsrå eller dansande älvor.
Rädd?
Kramar
Yvonne: Skogar är underbara, varma, välkomnande och aldrig någonsin farliga. Åtminstone inte på våra breddgrader där vare sig björn eller varg huserar.
SvaraRaderaKram på dig
Prästgårdseva: Egentligen, egentligen ska man gå ensam i skogen, då känner man sig totalt omfamnad av tystnad, träd och grönska. Och då kan man förvisso få se både skogsrå och älvor. Och rädd? Aldrig någonsin...
Kramar från din åsenväninna
Skogar är underbara, bara synd att där finns vildsvin och björnar. Kram från storasyster
SvaraRaderaStorasyster: Ska du hitta björn i vår skog får du leta. Och leta. Och leta...
SvaraRaderaKramar