måndag 13 september 2010

Benskörhet


Den besvärliga Mrs Robert Brydon har jag öst galla över tidigare. Inte tyckt att hon varit särskilt snygg utan bara en besvärlig, skör och  krånglande klematisdam. Något år har jag ångrat mig och i stället tyckt att hon varit förtjusande, att hennes blå färg enbart varit trevlig i sin  ljusa obestämbarhet. Inte brytt mig om att det är ett ständigt pysslande och plåstrande med denna onaturligt bensköra dam.



Denna säsong, nämligen 2010, är damen i fråga enbart besvärlig. Bryter armar och ben av sig vid minsta lilla vindpust. Kräver kryckor, stödkorsett och mängder av lindor och bandage för att hålla sig upprätt.



Bäst blir damen i fråga när hon får bo i markplan. När hon liggande kan breda ut sina lemmar över jord och gräs. När hon själv kan hitta lämpliga buskar att stötta sig mot. Då tar hon för sig, damen. Blir stor och kaxig och inte det minsta spröd eller skör.

Systermadammen som jag i många år försökt få att hålla sig frisk och fin vid uppfartens fågelbärsträd med hjälp av stöd och total fastbindning får flytta ner på marken till våren.

Jag har tröttnat på att hålla sköra madammen bunden...


God kväll önskar

skogseva

5 kommentarer:

  1. Låt henne breda sig hejvilt över gräset och köp flera som får göra likadant, så behöver maken inte klippa gräset till sist. Kram från storasyster

    SvaraRadera
  2. Rätt så...låt naturen råda........

    SvaraRadera
  3. Storasyster och Inger: Om käre maken tänker odla sin ischias länge till lär nog naturen få råda - i alla fall över gräset!
    Tror Eva

    SvaraRadera
  4. Så länge det inte är du, som lider av benskörhet må det vara hänt. Måhända kunde lilla damen få en plats i en något tätare vegetation, där hon inte behöver blåsa sönder och kunde få det stöd hon tydligen har behov av.
    Kramar från Eva, som njutit av gårdagens foton.

    SvaraRadera
  5. Prästgårdseva: Problemet är att madammen glöms bort varje vår tills hon har vuxit sig så stor att en flytt knappast är att tänka på. Och så binder och knyter och stöttar jag, men hon sticker alltid ut både armar och ben och de knäcks ofelbart. Hon behöver tvångströja - inte en lätt uppbindning!
    Kramar till dig

    SvaraRadera

Om du skriver några ord blir jag väldigt glad. Jag läser alla kommentarer med stort intresse och om jag inte svarar beror det antingen på att att jag rest till bortre Indien eller att jag är död!