Jag har alltid skrutit med våra katters relativa slöhet när det gäller småfågeljakt. Under de elva år vi bott på åsen har katterna i princip aldrig fångat någon fågel. Möss har burits hem i tiumf under högljutt och stolt jamande. Placerats utomhus framför våra fötter, på någon av trapporna om dörrarna varit stängda, eller på köksgolvet om dörrarna varit öppna. Allt för att glädja oss människor med små delikata presenter.
Aldrig att våra domesticerade finkatter skulle få för sig att äta upp något så äckligt som en mus! En mus leker man med tills döden infinner sig, alternativt skänker bort som present. Möss är icke mat för våra katter - tack och lov och så hoppas vi att det får förbli!
Men nu har något hänt på småfågelfronten...
Det började med en rödhake som en av katterna helt fräckt tog.
Häromdagen hittade jag grått dun. Förmodligen från en koltrast.
I går låg det nytt koltrastdun på uppfarten....
Har katterna återfått sina naturliga jaktinstinkter? Så otroligt trist i så fall.
Tre mördarmaskiner under vårt tak! Jag har mina misstankar om vem som är fågelmördare.
Den misstänkte har inte vit päls utan grå.
En tillbakadragen och tystlåten grå eminens...
God middag önskar
Skogseva
Kan det vara Sixten ? :) Låt den grå sötnosen roa sig...det finns gott om vogel !!
SvaraRaderaInger: jJajamensan, din favoritkatt! Hmm.. Jag kan inte precis tycka att våra småfåglar är till för att roa herr Sixten. Vem vet - de kanske överger stället om de vet att det finns en mördare bland oss!
SvaraRadera