Mullvadsjakt!

Åkte tillsammans med Prästgårdseva på några kurstimmar i mullvadsjakt i Västernäs Handelsträdgård!

Mullvads- och sorkjakt - här ska bekämpas när odjuren sätter igång på allvar i vår!

Nu visade det sig att mullvadarna hade förtur in i de fällor som naturligtvis såldes på platsen. Sorkarna är liksom inte lika intresserade av fällor. Eller kanske något lite intelligentare än sina mullvadskompisar, som tydligen bara flänger runt och smaskar i sig daggmaskar och lägger upp stora vinterförråd av densamma utan aatt titta vare sig åt höger eller vänster. Sorkarna däremot är känsliga typer som lägger märke till minsta förändring i gångsystemet. Rusar definitivt inte blint in i fällan som mullvaden gör.

Fällorna som det talades så entusiastiskt om var i sig ingen nyhet, jag har använd dem i många år med gott resultat. Att hålla hudraprocentigt fritt från mullvad ter sig däremot omöjligt i en så här pass stor trädgård (och vi ska inte tala om Prästgårdsevas!), om man inte vill ägna sig åt den sysslan på heltid och hålla igång sisådär ett tjugotal fällor.

Lite ny kunskap fick jag mig till livs. De "tunnlar" i gräset som jag varit övertygad om att sorkarna tillverkat är i själva verket mullvadsgångar, vilket i och för sig känns lite trösterikt. Men att vi har både och råder det inget tvivel om, därom vittnar många hål utan medföljande hög! Och många högar utan det lodräta hål under som är signifikativt för mullvad utan i stället med den snedställda gång som sorkarna gör.

Och vad gör man då åt de svårfångade och i våra trädgårdar så underminerande, söndertuggande och förstörande sorkarna? Glöm allt vad pipande och tutande skrämmor heter. De gör absolut ingen nytta. Bara humbug! Med tur och stor skicklighet kan man fånga dem i fällor, men jag har under tio år inte lyckats fånga en enda medan jag tagit mängder med mullvadar.

Återstår en enda sak; råttgift.

Sorkar äter växtdelar och rötter och måste bort om man inte ska stå med en söndertrasad och kullvält trädgård. Jag har bestämt mig, det får bli råttgift. En osnyggt och ojämn kamp, men nödvändig. 

Mullvadarna mumsar i sig sina kötträtter i form av larver, sniglar, maskar och annat. Jag fortsätter min något mer jämbördiga kamp mot dem med mina fällor.

Vi får se hur det går, säger

Skogseva