Solflödet utanför fönstret lockade till långpromenad till byn. Storstövlar på, ärende skulle uträttas.
Vi sneddar genom skogen för att slippa gå tråkiga uppförsbiten på skogsvägen. Trasslar lite mellan riset från senaste trädgallringen. Sicksackar för att hitta rätt skogsstig.
Genvägar äro senvägar...
På skogsdammen ligger isen tjock trots dagsmejan de senaste dagarna.
Vi knogar uppför den sista backen. Våra pensionärsknän knarrar i uppföret medan talgoxarna sjunger vansinnessånger över våra huvuden.
Men sedan travar vi snabbt och lätt i utförslöpan och knäna tystnar igen.
När vi kommer ner mot ängarna klarar solen inte av att balansera kylan från vinden - här blåser den vinterkall och elak mot våra bara öron som snabbt blir rosenröda.
Vi står en stund och lyssnar efter ljudet av flygande fåglar.
Gäss?
Två sångsvanar!
Väl inne i skogen igen stillnar vinden. Får svårare att ta sig fram i busksnåren.
Hakar upp sig i krokgrenar.
Villar bort sig bland det snedvuxna.
Vi studerar vindlingar och böjar. Tittar på utväxter och knölar.
Nu får trollträden inte sinka oss mer. Vi får skynda på!
Vi ska ju uträtta viktiga ärenden i byn.
Köpa frimärken!
God middag önskar
Skogseva
Ganska lång promenad för ett par frimärken. Men det var vackert och skönt! Storasyster
SvaraRaderaStorasyster: Dessutom var frimärkena alldeles nödvändiga!
SvaraRadera