Stilskola

När jag var väldigt ung gick jag i:

Jag lyckades övertala mamma att betala den svindyra avgiften, själv hade jag inga pengar. Jag tror att jag var sexton år gammal. I stilskolan fick vi lära oss allt sådant som är väsentligt för överlevnad: Hur man sätter sig i, respektive kliver ur en bil på ett snyggt sätt. In med baken på sätet, lyft in båda benen samtidigt utan att lyfta så högt att underpersedlarna blir synliga.

Ungefär så här kunde mina klänningar se ut
i slutet av 50-talet. Det krävdes nog
en hel del för att de onämnbara skulle synas.

Vi lärde oss att sitta snyggt i en stol, det var viktigt. (Jag tycker fortfarande inte om när kvinnor sitter med benen brett i sär, eller inåt med tårna!) Man håller sig rak i ryggen och sjunker mjukt (!) ner på stolen, lägger det ena benet över det andra så att underbenen blir absolut parallella med varandra. Om man har korta underben håller man bara underbenen parallella - lätt lutade mot höger eller vänster. Förstår ni?

Nej, nej, nej och åter nej!


Vi fick lära oss att gå snyggt, stå snyggt, le, prata, hålla kniv och gaffel snyggt. Vi fick lära oss vanlig artighet; hur man tilltalar äldre, hur man niger på ett korrekt sätt, (jodå, vi neg för äldre långt upp i åren!) hur man lämnar sin plats åt någon som behöver den, hur man väljer kläder utifrån sin figur - allt sådant som i dag säkert betraktas som lite löjligt och, säkerligen, otroligt gammalmodigt.

Jag känner inte igen mig själv i någon av
figurerna ovan. Varför finns inte tub- eller
sältypen?

Men:

Jag saknar i alla fall den hyfs och den uppfostran och de regler som vi fick lära oss. Var har stilen tagit vägen? Var finns den lilla förfining nu som fortfarande fanns på 50- och 60-talet? Inte att sitta snyggt eller le på ett särskilt sätt, men vanligt artighet, finess och just STIL. Vi lever i en otroligt stillös tid. Det smackar och smaskas vid matbordet. Man stoppar utan vidare kniven i munnen, vuxna män har toppluva på sig inomhus, folk grälar offentligt, man tvingas lyssna på främmande människors telfonsamtal och om du inte aktar dig får du en dörr i ansiktet, eftersom personen som gick ut före dig inte har gått i:

Jag protesterar! Jag längtar tillbaka! Jag vill åter till den tid då: unga reste sig för äldre, män lät kvinnor passerar före (genom dörrar t ex), herrar drog ut stolen åt sin bordsdam, alla visste att det var fult att smaska, inga mobiltelefoner fanns och då toppluvan var något som Mora-Nisse hade på huvudet när han åkte Vasaloppet och absolut inget annat!

Den enda som mig veterligen har klätt
i toppluva! Det hjälper inte att kalla
huvudbonaden för något annat - den
ser lika förödande löjlig ut inomhus vad
den än benämnes.

Och med detta irriterade inlägg önskar jag er god middag.


Skogseva