Mystiska löken

I ett hörn i trädgården står en lökväxt som jag inte känner. Jag vet inte vem hon är och jag vet inte när jag stoppade henne i jorden. Första året hon kom upp skar jag raskt bort henne i tron att det var ett ogräs. Året därpå fick hon utvecklas och blomma - och visst, hon visade sig vara en skönhet.

Någon slags Allium, men vilken?

Dagens projekt var kantklippning, det var bara så otroligt svårt att komma igång. Varken min kropp eller min själ hade lust till trädgårdsarbete. Jag gick en kameratur i stället.

Selma har hittills skött sig bra och inte skrikit allt för mycket.

Hon får inget godis och ingen massage (jo, det har hon fått

tiddigare somrar), utan får nöja sig med gräs och så får hon

väl skrubba sig mot ett träd om det kliar i pälsen. Det straffar

sig att skämma bort ett får! Hon poserade villigt för kameran.

I hemliga trädgården behövdes det vatten, jag tror att våra rabatter torkar ut fortare än vanliga "mulliga" rabatter gör, det är ett ständigt vattnande. På söndag lär det komma äkta väta "von oben".

Mellan stenarna i muren i hemliga trädgården rotar sig

allsköns små mer eller mindre trevliga saker. Den lilla

nävan hör definitivt till de trevliga.

Nu har löjtnantshjärtan passerat bästföre-datum, men på håll lyser de fortfarande vita och fina. Jag tycker att de i de mossiga gamla stenarna har fått en bakgrund som är svåröverträffad .

Efter löjtnantshjärtan kommer nepetan - "Walkers low" tror

jag att det är. Tänk om de hade blommat samtidigt!

Frukosten intar jag i växthuset. Om jag drar ut på att komma igång till sisådär klockan åtta är där tillräckligt varmt för att det ska vara behagligt att sitta där. I morse råkade jag hälla ut ett stort glas vatten över byrå och sängar så det blev till att byta lakan och torka väggar och byrå ända ner i lådorna. Efter det hade solen lyst in i växthuset en lång stund och där var varmt och skönt.

Så bortkastat med så fina korkskruvslockar

på en växt! Det är klockrankan som slänger

ut sina fina tentakler för att hitta något att

slingra sig runt. Hittar den inget snor den sig

i alla fall - i ilska kanske...

Käre maken har kommit hem med ny present till mig, en bok om nävor. Den ligger i växthuset och när man läser i den får man lust att stoppa ner en näva varhelst det finns en liten öppen jordyta. Att det fanns så många olika nävor hade jag ingen aning om - från de allra minsta till sorter som är 120 cm höga! Och från vitaste vita till djupt purpur...

"Om du intet vet vad du ska plantera, sätt en näva",
står det i boken. Det är ett råd jag ska följa.



Och i och med detta är min andra blogg på detta stället klar. Lite knepigare med bilder och deras placering men jag ska nog få rätt på det till slut. Och får jag inte det får jag väl gå tillbaka till det gamla. Nu blev till exempel texten centrerad och jag vet inte hur jag ska få bort det....

God dag önskar


Skogseva