onsdag 13 maj 2009

Mystiska löken

I ett hörn i trädgården står en lökväxt som jag inte känner. Jag vet inte vem hon är och jag vet inte när jag stoppade henne i jorden. Första året hon kom upp skar jag raskt bort henne i tron att det var ett ogräs. Året därpå fick hon utvecklas och blomma - och visst, hon visade sig vara en skönhet.



Någon slags Allium, men vilken?

Dagens projekt var kantklippning, det var bara så otroligt svårt att komma igång. Varken min kropp eller min själ hade lust till trädgårdsarbete. Jag gick en kameratur i stället.





Selma har hittills skött sig bra och inte skrikit allt för mycket.
Hon får inget godis och ingen massage (jo, det har hon fått
tiddigare somrar), utan får nöja sig med gräs och så får hon
väl skrubba sig mot ett träd om det kliar i pälsen. Det straffar
sig att skämma bort ett får! Hon poserade villigt för kameran.




I hemliga trädgården behövdes det vatten, jag tror att våra rabatter torkar ut fortare än vanliga "mulliga" rabatter gör, det är ett ständigt vattnande. På söndag lär det komma äkta väta "von oben".

Mellan stenarna i muren i hemliga trädgården rotar sig
allsköns små mer eller mindre trevliga saker. Den lilla
nävan hör definitivt till de trevliga.


Nu har löjtnantshjärtan passerat bästföre-datum, men på håll lyser de fortfarande vita och fina. Jag tycker att de i de mossiga gamla stenarna har fått en bakgrund som är svåröverträffad .

Efter löjtnantshjärtan kommer nepetan - "Walkers low" tror
jag att det är. Tänk om de hade blommat samtidigt!


Frukosten intar jag i växthuset. Om jag drar ut på att komma igång till sisådär klockan åtta är där tillräckligt varmt för att det ska vara behagligt att sitta där. I morse råkade jag hälla ut ett stort glas vatten över byrå och sängar så det blev till att byta lakan och torka väggar och byrå ända ner i lådorna. Efter det hade solen lyst in i växthuset en lång stund och där var varmt och skönt.


Så bortkastat med så fina korkskruvslockar
på en växt! Det är klockrankan som slänger
ut sina fina tentakler för att hitta något att
slingra sig runt. Hittar den inget snor den sig
i alla fall - i ilska kanske...

Käre maken har kommit hem med ny present till mig, en bok om nävor. Den ligger i växthuset och när man läser i den får man lust att stoppa ner en näva varhelst det finns en liten öppen jordyta. Att det fanns så många olika nävor hade jag ingen aning om - från de allra minsta till sorter som är 120 cm höga! Och från vitaste vita till djupt purpur...

"Om du intet vet vad du ska plantera, sätt en näva",
står det i boken. Det är ett råd jag ska följa.




Och i och med detta är min andra blogg på detta stället klar. Lite knepigare med bilder och deras placering men jag ska nog få rätt på det till slut. Och får jag inte det får jag väl gå tillbaka till det gamla. Nu blev till exempel texten centrerad och jag vet inte hur jag ska få bort det....

God dag önskar


Skogseva


5 kommentarer:

  1. Vad är nu detta...........??
    Jag vet ju inte hur jag ska göra här.
    Nu kan jag ju inte fylla i mitt namn någonstans.

    Ja ja det blir nog bra.
    Kul med sidan i vilket fall som.
    Kram
    Eva

    SvaraRadera
  2. Kör Eva: Maken sade just detsamma! En tydlig brist i denna blogg - eller också är det vi som inte vet hur man gör..
    Bloggen är lite svårmanövrerad över huvud taget, men resultatet blir nog bättre när jag behärskar tekniken. Bilderna gör sig i alla fall bättre tyckr jag.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Kan det vara en hyacint...mina ser ut så....

    Inger

    SvaraRadera
  4. Inger: Nix, ingen hyacint - den är ca 40 cm hög! om jag minns rätt blir det en fin boll av den. Helt klart en Allium.
    Kram

    SvaraRadera
  5. Snart ska nog jag också få mina kommentarer att funka

    SvaraRadera

Om du skriver några ord blir jag väldigt glad. Jag läser alla kommentarer med stort intresse och om jag inte svarar beror det antingen på att att jag rest till bortre Indien eller att jag är död!