Endera dagen...

En dag ska jag bara sitta ner i min trädgård. Jag ska inte ha något trädgårdsredskap i min hand och jag ska inte ens fundera på att plocka fram något. Jag ska bara sitta ner och titta på det gröna, vackra och njuta. Blunda och lyssna på vindens sus. Känna hur doften från lavendellisten når fram till mig där jag sitter i halvskugga under kastanjen. Kisa lite mot "Louise Bugnet" som då säkert står i full blom. Hon har redan många knoppar som lovar rik fägring.

"Louise Bugnet"

En dag ska jag bara strosa runt i trädgården i långsamt mak. Sommarlovsmak. Som när man som barn hade ett oändligt sommarlov då man aldrig behövde skynda. Tiden räckte i evigheters evighet... Jag ska strosa och titta. Inte inspektera. Strosa och njuttitta.

En dag ska jag göra mig liten och krypa nära inpå mina växter. Studera deras uppbyggnad. Kronbladens olika form och färg. Läppformiga, utbredda, diskformade. Strimmor och prickar. Alla de sorters gröna blad. Lansettformade, hjärtformade, handflikiga. Små, mellanstora, stora. Mjukluddiga, sträva, blanka. Starkdoftande, aromatiska, neutrala.

Daggkåpan efter regnet.

Allt detta ska jag göra en dag. Jag undrar vilken dag? Jag undrar när den dagen kommer... Kommer den någon gång? Kommer den i sommar? Är det bara i mina drömmar jag vandrar runt i trädgården utan att i förbifarten rycka ett ogräs eller binda upp en rosreva som slitit sig loss. Är det kanske så att jag njuter som mest när jag har mina redskap nära mig, bindgarnet i fickan och kameran på bordet i växthuset, lätt att nå. Sjunger inte fåglarna och susar inte vinden lika hörbart när jag trycker till jorden runt en nyplanterad pion? Är det inte just när jag luckrar i jorden och plockar ogräs som jag kommer mina växter riktigt nära och kan studera form och färg. Och dofter! Att ligga på knä och plocka bort en vissen lavendelblomma...

God kväll önskar


Skogseva