Vårdcentralen i Dalby är så trevlig en sådan inrättning kan bli. Särskilt den läkare som håller
i lipidrubbningsstudien.
En stund ägnades åt att med stor kniv skära bort en gigantisk talgkörtel som växte ut från min huvudsvål likt ett djävulshorn. Samme trevlige läkare som har mig som "forskningspatient" bedövade med storsprutan och satte sedan kniven i min skalle. Bedövningen hade inte tagit, men snittet hann läggas innan jag insåg att så här skulle det nog inte behöva kännas. Mer bedövning. Och mer bedövning. Jodå, det kunde vara svårbedövat. I väntan på att bedövningen skulle "ta" klipptes en så kallad "senilvårta" bort från sidan av mitt bröst. Utan bedövning! Det gick det också. Till sist var jag i alla fall "operabel" och jag befriades från mitt gamla horn. Fick hornet med hem i en liten burk. Det är imponerande, men jag tänker dock inte lägga ut någon bild på det. En sådan bild ska ni förskonas!
Talg gillas av många fåglar och är ett bra energitillskott
under vintern. Jag kan nog mätta ett antal småfåglar med
min bortopererade talgkörtel! Lugn - jag tänker icke..
Nu har jag gjort mig förtjänt av ett glas vin, jag tar det med och sätter mig i trädgården och njuter av att det helt plötsligt blev sommarvarmt.
God middag önskar
Skogseva
Isch då..........
SvaraRaderaTänker du göra som mamma - spara det bortopererade i evighet. Jag undrar om det inte är så att hennes stora gallsten fortfarande ligger i en burk i mina gömmor någonstans. Fy! Kram från Anita
SvaraRaderaInger och Anita: Jomenvisst är det äckligt!
SvaraRaderaDet var inte en dag för tidigt!
SvaraRaderaHujedamej! Jag har ju också en som borde bort - tror dock det är en leverfläck - uppe på skallen... Dennna familj med sina horn! Men jag oroar mig för att det kanske måste rakas en massa? Vill icke traska runt med en styck kal fläck...
SvaraRaderaYngsta: Icke ett strå rakades av mitt huvud. Det behövdes inte, hornet var alldeles kalt så stort var det och så uttänjd var min hud!
SvaraRadera