Lättja

I dag har jag suttit i någon annans trädgård. Inte gjort någonting bara suttit. Lyssnat på starungarnas hungriga pip och tittat på föräldrastararna som flög i skytteltrafik för att mätta sina små. Själv blivit mättad med både lunchmat och kaffe med tårta. Drönartillvaro för mig och käre maken, en helt vanlig arbetsdag för stararna.

Att starföräldrarna inte har tid att städa utsidan
av sitt hus kan man förstå när man studerat deras
insamlande av mat till ständigt hugriga barn.
Så snabba var de att bara stjärten fastnade på bild...

I trädgården vi gästade finns också blommor:

En stor ginst växer i utkanten av tomten.
Hos oss växer det en del ginstbuskar utmed
vägen, men naturligtvis inte just vid vårt hus.

Den vackra berklinten finns det många plantor av hos
värdfolket. De har funnits hos oss också, men
blev så sjuka av mjöldagg att de helt sonika grävdes
upp och kastades på komposten. I denna trädgården
var de friska och välväxta.

I trädgården finns även en magnolia. Den har fört
en tynande tillvaro, men fått en nystart med sina nya
ägare. Jag vill inte själv ha en magnolia i min trädgård,
men beundrar gärna andras. När solen flyttat sig en
bit på himlen och magnolian hamnade i skuggan gick
det att fånga dess intrikata inre - ett virrvarr av
ståndare och pistiller.

Lite kvällsmat väntar. Trots den stora lunchen och tårtan börjar vi känna oss småhungriga. Märkligt!

God kväll önskar


Skogseva

Endera dagen...

En dag ska jag bara sitta ner i min trädgård. Jag ska inte ha något trädgårdsredskap i min hand och jag ska inte ens fundera på att plocka fram något. Jag ska bara sitta ner och titta på det gröna, vackra och njuta. Blunda och lyssna på vindens sus. Känna hur doften från lavendellisten når fram till mig där jag sitter i halvskugga under kastanjen. Kisa lite mot "Louise Bugnet" som då säkert står i full blom. Hon har redan många knoppar som lovar rik fägring.

"Louise Bugnet"

En dag ska jag bara strosa runt i trädgården i långsamt mak. Sommarlovsmak. Som när man som barn hade ett oändligt sommarlov då man aldrig behövde skynda. Tiden räckte i evigheters evighet... Jag ska strosa och titta. Inte inspektera. Strosa och njuttitta.

En dag ska jag göra mig liten och krypa nära inpå mina växter. Studera deras uppbyggnad. Kronbladens olika form och färg. Läppformiga, utbredda, diskformade. Strimmor och prickar. Alla de sorters gröna blad. Lansettformade, hjärtformade, handflikiga. Små, mellanstora, stora. Mjukluddiga, sträva, blanka. Starkdoftande, aromatiska, neutrala.

Daggkåpan efter regnet.

Allt detta ska jag göra en dag. Jag undrar vilken dag? Jag undrar när den dagen kommer... Kommer den någon gång? Kommer den i sommar? Är det bara i mina drömmar jag vandrar runt i trädgården utan att i förbifarten rycka ett ogräs eller binda upp en rosreva som slitit sig loss. Är det kanske så att jag njuter som mest när jag har mina redskap nära mig, bindgarnet i fickan och kameran på bordet i växthuset, lätt att nå. Sjunger inte fåglarna och susar inte vinden lika hörbart när jag trycker till jorden runt en nyplanterad pion? Är det inte just när jag luckrar i jorden och plockar ogräs som jag kommer mina växter riktigt nära och kan studera form och färg. Och dofter! Att ligga på knä och plocka bort en vissen lavendelblomma...

God kväll önskar


Skogseva

Överflöd och överdåd

"Ge mig överflödet - det nödtorftiga kan jag leva utan." (Oscar Wilde)

Ge mig många blommor, ett överflöd av buskar, träd och perenner. Låt mina rosor blomma översållade av friska, väldoftande blommor med perfekt formade kronblad. Låt växthusets plantor klä in väggarna med ett överdåd av fräsch grönska och låt tomatplantorna digna av välsmakande, solmogna tomater. Låt uppfartens urnor svämma över av grönska och låt femtungan växa sig så stor att den släpar i marken. Låt pionernas blommor bli stora som barnahuvuden och låt dem blomma i en sådan mängd att plantorna hotas att knäckas.

Bondpionens blodröda huvuden är verkligen
i överdådsklass.

Eja vore det så! Men jag vet minsann bättre...

Apelsinpelargonen slog ut sin första blomma
i dag - överdådigt vacker!

Om ett aldrig så litet tag kommer nödtorftet och eländet. Små förkrympta rosor, sjuka av svartfläckssjuka, rosrost och bladlöss. Buskarnas rötter blir uppätna av sorkar och underminerade av mullvadar. Växthusplantorna får mjöldagg, spinn, bladlöss i alla upptänkliga kulörer, vissnesjuka och torkar ut eller blir övervattnade.

Man kan inte tala om överdåd utan att nämna
snöbollsbusken...


Men just nu - en aldrig så kort period - är allting perfekt. Inga odjur har slagit sina klor i växterna. Tack vare regnet är allting fräscht och grönt. Allting växer och är friskt. Håll fast! Håll kvar! Stanna, tid! Låt överflödets trädgård bli min. Låt den nödtorftiga trädgården bli någon annans...

Den första nävan "Jolly Bee" slog ut i går...
De blommar överdådigt hela sommaren.

God middag önskar

Skogseva

Planeringsmisstag

Vad tänkte du egentligen på Gud, när du skapade hårda vindar och ogräs? Hade du någon slags utsorteringstanke i hjärnan när du satt där i ditt molngemak och funderade på vad vi människor här på jorden skulle få att tampas med. Hur resonerade du runt ogräs och vindar?

Du tänkte säkert, när det gällde vindarna, att de skulle fungera som fröspridare. Att de skulle, till oss frusna nordbor, bära med sig värme från södern. Du planerade säkert att de skulle vispa runt i våra hav, syresätta till förmån för allt levande under ytan. Du planerade nog också in att vinden skulle bygga upp vågor så att surfare skulle slippa ligga på sina brädor och plaska runt på ett alldeles platt och trist vatten.

Men hur funderade du när det gäller små plantor och nyplanterade träd och buskar med klena stammar? "Må den starke överleva" - kan du verkligen ha tänkt så? "Må ni klena stackare som ännu icke är förvedade försvinna med stormbyarna" - tänkte du så? Sortera bort svagt, lämna kvar det starka och växtkraftiga?

När det gäller ogrässkapandet såg du ju till att kor och får fick grön och god mat! Vi människor slipper titta på kal brun jord, den täcks av allsköns grönt. Det mesta av det skapade gröna blev ogräs. När du låter det bli missväxt och eländsår finns det mycket bland ogräset som vi kan äta och som ger oss mycket av den näring och de vitaminer vi behöver.

Men de små plättar av jorden som är trädgårdar, hur har du tänkt? Ogräsmässigt alltså! Tänkte du som med vindarna: "Må den starkaste överleva" - gjorde du det? Var det så du planerade? Om min rygg inte går att böja den hundratusende gången för att plocka upp en oönskad liten våtarv, sorterar du bort mig då? Låter ogräset vinna? Låter svaga ryggen förlora?

Men Gud då, så där gör man inte. Slår ut den svage och låter den starke råda. Jag tror att du tänkte lite fel både när det gäller vindar och när det gäller ogräs. Du slarvade i ditt planeringsarbete. Lät dina vindar transportera frön och blåsa över surfare OCH över oskyldiga plantor och svagstammiga träd. Lät ditt ogräs växa i hagar och på ängar OCH i mina rabatter. Var det verkligen så du hade tänkt att vi skulle ha det - med vindar och ogräs?

God middag önskar


Skogseva

(Alla bilder är stulna)

Vind och vindor

Denna blåsiga dag har det då sannerligen inte varit så roligt att vara trädgårdsmästare. Små bladskott har blåst av från träd och buskar och jag lider med vartenda litet barn som som tappar sitt fäste. Vinden ruskar om i allt som är spätt och sprött. Vinden tar tag i det som redan hunnit buska till sig. Nävorna i sten"runningen" står och lutar - i går var de spikraka och stolta. Amputation kommer att krävas i vår stora hägg. De nya skotten, nästan meterlånga i rappet, har tagit stryk och hänger som ledsna barnahuvuden. Det blir amputation eller kanske dekapitation...

I går när jag varit i stora staden och hälsat på gamle åklagaren körde jag in till Skåneplantor i Staffanstorp för lite kompletteringar till växthuset. Jag gillar inte plantskolan, sortimentet är konstigt, men vanliga sommarplantor går att köpa. (Favoritplantskolor är annars Flyinge, Vellingeblomman och Flora Linnea.)

Jag köpte bland annat femtunga. En växt
som jag använde för första gången i fjol. Jag
undrar varför jag inte upptäckt den tidigare.
Den är bra på alla sätt och vis och har
dessutom en blå färg som tilltalar mig.

Femtungan sattes i urnorna som står vid trappan.
Där samsas den med murgröna, som övervintrat i
krukorna, och en vinda "Convolvulus", favoriten bland alla.

Växthuset behövde lite tillökning och det blev en söt petunia
i en obestämd rosa/blålila nyans. Av någon anledning hade
jag ingen passande kruka så det blev till att köpa en ny.
Frosttålig och grå med lite präglad yta - riktigt snygg.


Jag samplanterade petunian med två söderhavsljus
"Plectranthus". De måste finnas hos oss varje
sommar. Växer duktigt och får långa rankor som
kommer att hänga ner till golvet så småningom.
De doftar lite speciellt och antingen tycker man
om lukten eller avskyr man den. Jag tycker om!


Vår vattentunna har en krans av funkia
runt sin fot. Av någon anledning hade det
blivit ett mellanrum bland plantorna och
i går köptes en liten utfyllnad som ännu
så länge ser patetisk ut i sin litenhet jämfört
med de omgivande giganterna till fullvuxna
funkior av lite olika slag.

Jag hoppas att denna förfärliga blåst avtar så att våra stackars träd, buskar och plantor kan få hämta sig och resa sig igen. jag tycker att det kanske har stillnat lite...

Tunga skåpet, bokhyllan, lilla vedspisen, kökssoffan och bordet är på plats i köket igen. I morgon ska jag stoppa tillbaka porslin, kokböcker och allt det andra som är spritt i bottenvåningen. Det ska bli skönt när allt är som vanligt igen.

Käre maken bakar pizza och om det inte börjar regna kan vi äta den i växthuset...

God middag önskar


Skogseva

Den vita trädgården

Författarinnan och trädgårdsskribenten Vita Sackville–West anlade under 30-talet en vit trädgård på Sissinghurst Castle. Vit är färgen som stillar ens sinne och som ger ro åt själen. Det finns inget som är så vackert som vita blommor i sommarskymningen. När alla andra blomfärger har slocknat i dunklet framträder de vita blommornas lyskraft. Plantera en vit blomma längst bort i ett hörn i trädgården - blicken dras ofelbart dit när mörkret faller. En vit roslykta, ett vitt potentillaljus, en vit liljelampa.

Jag gick en trädgårdsrunda och inspekterade det vita som finns hos oss just nu.

En liten ganska oansenlig men tapper sedum
bor mellan några stenar på toppen av vår "stenrunning".
Jag hr verkligen ingen aning om var de kommer ifrån.
En dag bara stod de där. Ett av dessa eviga trädgårdsmysterier.

I sanning en skönhet! Rent vit och väldoftande
är narcissen "Poeticus plenus". Några exemplar
(5 tror jag) köptes på trädgårdsmässan i Helsingborg
för en mindre säck guld. Man får lägga sig ner på
marken för att skåda deras sköna ansikten och
insupa deras väldoft.

Under, bland, emellan - ja alla prepositioner
är användbara när det gäller myskmadrans
utbredning i "gräsrabatten". Den är icke
utrotningsbar! En gång i tiden ville jag ha bort
den till förmån för daggkåpa och gräs. Men varför
egentligen? Den samsas utmärkt väl med både
det ena och det andra.


Vitt rosenhallon är ett tämligen nytt tillskott i
vår trädgård. Vi fick några rotskott av goda
vänner med vidhängande varning om deras
invasiva växtkraft. Vi ger hallonen tämligen
fritt spelrum i en rund stor, och fortfarande
växande, rabatt. Rosenhallon blir nästan manshög.


Oops! En vilding bland allt det tama! Det
finns en del utbölingar i trädgården också.
I utkanterna rensas inte lika friskt som det
görs i centrum. En nytankad humla gav sig iväg
när jag riktade kameran mot vitplistern.


Det är faktiskt inte riktigt slut ännu, det märkligt formade
löjtnantshjärtat. Det har också en absolut rent vit färg. I
"hemliga trädgården" lever det i symbios med nepeta.
Nepeta som används som opiumbädd av någon, eller
några, begivna katter.


Snöbollsbuskarna! Vad ska jag säga om snöbollsbuskarna?
Tacksammare vänner får man leta efter. Växer och är
friska - vad kan man mer begära. Blommar så att bladen
försvinner bland alla bollarna. Hundratals, tusentals,
miljontals - den får i alla fall fler blombollar än man
kan begära av en buske. Bollarna är fräscht limegröna
i början för att mer och mer övergå i rent vitt. Vi är
stolta ägare till tre vidunderligt vackra exemplar.


Vad vore en trädgård utan en vit syren? Om man ska plantera
en enda buske så måste man välja den vita syrenen. Den
uppfyller verkligen alla krav man kan ställa på det som växer:
lättodlad, frisk, väldoftande. Mer behöver inte sägas!



God middag önskar


Skogseva



(Bilderna är helt och hållet mina egna, tagna i morse klockan 07.00)

Stilskola

När jag var väldigt ung gick jag i:

Jag lyckades övertala mamma att betala den svindyra avgiften, själv hade jag inga pengar. Jag tror att jag var sexton år gammal. I stilskolan fick vi lära oss allt sådant som är väsentligt för överlevnad: Hur man sätter sig i, respektive kliver ur en bil på ett snyggt sätt. In med baken på sätet, lyft in båda benen samtidigt utan att lyfta så högt att underpersedlarna blir synliga.

Ungefär så här kunde mina klänningar se ut
i slutet av 50-talet. Det krävdes nog
en hel del för att de onämnbara skulle synas.

Vi lärde oss att sitta snyggt i en stol, det var viktigt. (Jag tycker fortfarande inte om när kvinnor sitter med benen brett i sär, eller inåt med tårna!) Man håller sig rak i ryggen och sjunker mjukt (!) ner på stolen, lägger det ena benet över det andra så att underbenen blir absolut parallella med varandra. Om man har korta underben håller man bara underbenen parallella - lätt lutade mot höger eller vänster. Förstår ni?

Nej, nej, nej och åter nej!


Vi fick lära oss att gå snyggt, stå snyggt, le, prata, hålla kniv och gaffel snyggt. Vi fick lära oss vanlig artighet; hur man tilltalar äldre, hur man niger på ett korrekt sätt, (jodå, vi neg för äldre långt upp i åren!) hur man lämnar sin plats åt någon som behöver den, hur man väljer kläder utifrån sin figur - allt sådant som i dag säkert betraktas som lite löjligt och, säkerligen, otroligt gammalmodigt.

Jag känner inte igen mig själv i någon av
figurerna ovan. Varför finns inte tub- eller
sältypen?

Men:

Jag saknar i alla fall den hyfs och den uppfostran och de regler som vi fick lära oss. Var har stilen tagit vägen? Var finns den lilla förfining nu som fortfarande fanns på 50- och 60-talet? Inte att sitta snyggt eller le på ett särskilt sätt, men vanligt artighet, finess och just STIL. Vi lever i en otroligt stillös tid. Det smackar och smaskas vid matbordet. Man stoppar utan vidare kniven i munnen, vuxna män har toppluva på sig inomhus, folk grälar offentligt, man tvingas lyssna på främmande människors telfonsamtal och om du inte aktar dig får du en dörr i ansiktet, eftersom personen som gick ut före dig inte har gått i:

Jag protesterar! Jag längtar tillbaka! Jag vill åter till den tid då: unga reste sig för äldre, män lät kvinnor passerar före (genom dörrar t ex), herrar drog ut stolen åt sin bordsdam, alla visste att det var fult att smaska, inga mobiltelefoner fanns och då toppluvan var något som Mora-Nisse hade på huvudet när han åkte Vasaloppet och absolut inget annat!

Den enda som mig veterligen har klätt
i toppluva! Det hjälper inte att kalla
huvudbonaden för något annat - den
ser lika förödande löjlig ut inomhus vad
den än benämnes.

Och med detta irriterade inlägg önskar jag er god middag.


Skogseva

Golvprojekt - Dag 3

I går kväll målades golvet gång nummer två. Kattstackarna instängda igen. Vi avslutade med att stänga av köksfläkten och släcka en lampa med hjälp av förlängningsskaftet till rollern - stående i trappan till ovanvåningen, som vi nådde med hjälp av en planka som lades från köksingången! Förstod ni?
I dag på morgonen målade käre maken golvet själv en sista gång. Nu ska det nog tåla att slitas på. Möbleringen får dock anstå några dagar.

Klart! Fotograferat från det lilla prånget.

I går var det 4-årskalas i Skivarp. Minsta barnbarnet överöstes av presenter. Storebror som är handlingskraftig packade upp! För att inte avundsjukan skulle bli alltför stor fick även han lite saker. Rätt eller fel - spelar det någon roll? Allt behöver inte vara så rasande pedagogiskt. Och två glada pojkar är dubbelt så trevligt som en glad pojke!

På bordet hos Yngsta stod en kvist olvon och
doftade. Varför kan inte jag när hon kan?
Våra olvon blir bara sjuka och förkrympta.

4-åringen hade beställt jordgubbs- och blåbärstårta, så det ordnade hans goda moder. Årets första jordgubbstårta - med blåbär i. Förr i världen, för sisådär trettio- fyrtio år sedan, fanns det inga garantier för att det skulle finnas jordgubbar ens till midsommar. Nu finns de året runt! Nypotatis kan man köpa i dag för ca femton kronor kilot! Förr var det också en primör som fick sin premiär till midsommar. Säsongsmaten försvinner mer och mer. Trist på sätt och vis...

Gårdagens jordgubbsblåbärstårta...

...hade stor dragningskraft på en gästande liten ulltuss
som for runt under bordet och letade smulor.

Nu har jag ätit min forskningsmedicin ett dygn och känner absolut inga biverkningar. Nog tyder det på att jag knaprar placebopiller. Eller så tar det ett tag innan de ger sig tillkänna. Jag var i alla fall ute på vägen klockan sju i morse och skickade iväg data! Det funkade, så jag lär väl få fortsätta med det. Den som sig i leken ger...

God dag önskar


Skogseva

Golvprojekt - Dag 2

Så var det då målat en första gång. Köksgolvet. Katterna, mycket oförtjusta, instängda i gästrummet med mat vatten och låda - de sover bort tråktiden. Maken for iväg för att handla ytterligare en hink färg. Jag försökte tänka på vad vi skulle behöva för pinaler från köket de närmaste tre timmarna. Innan jag hade målat ut mig i vardagsrummet.

Så här blev det efter första målningen. Det tog
ganska exakt en timma. Efter kyl/frys på vänster
sida finns ett litet prång med dörrar till matrum och
två skrubbar, alltså golvyta som inte syns på bild.

Och så var det det här med att tänka efter vad som behövdes från köket. Inte tänkte jag på att vi skulle bli hungriga. Det gjorde inte käre maken heller. Nu sitter vi här med knorrande magar.

Icke heller tänkte jag på att jag hade lagt
locket till färgburken på diskbänken..


..eller att jag öppnat fönstret för att få lite rotation på luften!
Nu får det inte regna så våldsamt att det hamnar på golvet.
Ett litet blad har blåst in på det nymålade, syns som en

svart prick...

Strul bara strul! Den lilla handdatorn som ingår i "medicintestet" började gala klockan åtta i morse. Krävde att jag skulle sända iväg data. Så var det inte alls tänkt, data ska sändas i väg första gången i morgon, söndag. Tabletterna började jag ta nu i morse, så eventuella biverkningar har ännu inte gett sig till känna. Efter samtal med handläggande sköterska fixade det sig - jag fick svara "nej" på alla frågor datorn ställde, sedan var det bara att skicka iväg med ett knapptryck. "Hur har du tänkt att det ska fungera", undrade käre maken. Jomenvissst, vår boplats ligger som jag berättat tidigare, i radioskugga. Inte gick det att sända med ett knapptryck inte! Ut i regnet till närmsta ställe där det finns nätkontakt. Vid vår granne, trehundra meter bort. Där stod jag med handdatorn under jackan för att skydda den mot regnet och sände iväg mina fullkomligt intetsägande data. Detta är alltså en rutin jag måste lägga mig till med. Gå bort i backen till grannen varje morgon klockan sju och skicka iväg mina data. I ur och skur. I helg och söcken. In sickness and health...

Om en timma sisådär ska jag ta mig upp i ovanvåningen för dusch och påklädning av snygga "gångkläder", som käre maken brukar säga. Vi ska på 4-årskalas. Hoppas att vi får mycket tårta - vi är hungriga som vargar...

God dag önskar


Skogseva

Golvprojekt

Jag har dragit mig för det länge. Det blir rörigt i huset och mina cirklar blir rubbade. Men nu var det definitivt dags, ty käre maken har, enligt min önskan, skaffat golvfärg till köksgolvet. Beckers "Golvfärg plus". Vattenlöslig och snabbtorkande (3 tim), ett fantastiskt kliv från de starkluktande och långsamtorkande vi använde när matrumsgolvet målades. Då krävdes nästan andningsmask, nu behöver vi inte ens evakuera katterna - bara stänga in dem i gästrummet en halv dag eller så.

"Vi" har som vanligt köpt för lite färg
det krävs ytterligare tre liter för att
räcka till våra 20 kvm köksgolv.
(Stulen bild)

Ett tungt arbete är det att lyfta ut allt lösöre. Vårt kök har både bokhylla för kokböcker, kökssoffa och bord, stort tungt porslinsskåp och en ännu tyngre köksspis!

Utan bärremmar hade jag aldrig klarat att kånka in
spisen i matrummet - som nu hyser två spisar!


Så här fruktansvärt otrivsamt blir det så fort
man har ett inomhusprojekt på gång.

Golvplåten som låg under spisen plockades också bort och under den gjordes fynd. Förutom allsköns orenheter hittades också en totalt mumifierad ödla. Ett av alla katternas offer som burits in i triumf och som sedan lyckats rädda sig undan. Förmodligen skadad kröp den in under plåten där den dog. Ett sorgligt ödleöde!

Ett vackert exemplar av Mumifierad Ödla. Har sparats
i en bit hushållspapper för eventuell senare användning.
I något "konstverk" till exempel!

Storsanering av golvet var ju nödvändigt.
Så ordenligt skurat har det icke blivit på
mången god dag.

Man kan undra över allt porslin och alla glas som bor hos en! Många snygga och fina saker som är så fina och bra att man drar sig för att använda dem. Och hur många glas vi än har saknas alltid någon speciell sort.

Aldrig har man tillräckligt med vanliga vit- eller rödvinsglas.
De kastas hos oss efterhand som diskmaskinen förstör dem.
Är det fler än jag som har glas som blir gråa i diskmaskinen?

Eller som har porslin som är så värdefullt (för en själv)
att man nästan inte vågar använda det?

I morgon drar jag i alla fall igång projektet Måla Köksgolvet. Första målningen då och andra målningsomgången på måndag. Om jag målar in mig i ett hörn blir det ingen blogg!

I morse klockan åtta blev jag vägd och mätt på vårdcentralen. Tempen togs, urinprov lämnades, information gavs. I morgon bitti klockan sju tar jag de första tre tabletterna ur burk A. Klockan tre tar jag tre tabletter ur burk B. Klockan elva på kvällen tar jag dagens sista tre tabletter ur burk C. Nu är jag definitivt en forskningspatient!

Så här ser det hela ut. Via handdatorn ska jag, varje morgon
före dagens första tablettintag, rapportera eventuella biverkningar .
Undrar om det är placebopiller jag fått - eller "riktig" medicin?

Jag lovar att rapportera till er också hur jag mår - förhoppningsvis bra!





God middag önskar


Skogseva