tisdag 22 juni 2010

Vallört och frågetecken


I den något förvildade, eller "engelska trädgården" som skötaren/dottern envisas med att kalla den, ligger det just nu ett himmelsblått skimmer. Tusentals, nästan två meter höga blå plantor överallt, överallt. Bland rosor och pioner. I buskar och under träd. Svallvågor i blåaste blått.

Vallörten blommar!


Symphytum × uplandicum

Jag måste erkänna att jag icke visste namnet på den blå massan, och tyckte att det stora blå var ganska imponerande, men efter att ha artbestämt och läst om vallörten är jag mer än betänksam.

"Där vallörten en gång fått fotfäste håller den sig vanligen kvar i decennier med hjälp av sina kraftiga rötter och stora blad."

Men visst... Den är perfekt att göra gödselvatten på. Några plantor i en balja vatten. Låt ligga några dagar, sila, späd med vatten, vattna - godis för växter! Sanna mina ord; vallörten i denna trädgård skulle kunna försörja hela Skåne med gödselvatten under en tioårsperiod!



I den engelska trädgården, som är belägen söder om landsvägen, stod denna förtjusande samling överblommade, tja.. vad? Det kan vara så att skötaren vet, men det är icke säkert.

Mina ögon tyckte att de var vackraste som fanns i trädgården!



De kan knappast ha varit mer förtjusande med kronblad på sin hjässa än i detta avskalade och skulpturala stadium av sin levnad.


Vallmon bredvid hade dansuppvisning i sin överdådigt röda sidenkjol - guppade och gungade, svängde och bugade. Försökte förföra mig med sin lyskraft och försökte övertyga mig om att hon skulle bli förtjusande på bild...

Mycket mer anslående än de avblommade.... vad de nu kan heta...




Jag struntade i vad den vulgära vallmon tyckte.

Det var den överblommade, eleganta men okända skönheten jag låg på knä framför.


God eftermiddag önskar

Skogseva

8 kommentarer:

  1. Visst är det härligt med blommor som kan få en intresserad och vilja veta mer om dom. Har ej stött på vallört i min trädgård. Men gör gödselvatten av min nässelrugge.
    Ja vallmon gör mycket för att förföra en. Vackra vackra bilder. Ha en trevlig midsommar om vi ej hörs före det./Gela

    SvaraRadera
  2. Gela: Ja, jag måste nog luska ut namnet på den okända. Om du inte har stött på vallört ska du nog prisa Gud eller någon annan högre makt. Det verkar inte vara något trevligt ogräs att få innanför grinden. Vi har heller inte sett till det här på åsen och jag kan väl säga att jag inte precis sörjer...
    Jag önskar dig en genomtrevlig och solig midsommar.

    SvaraRadera
  3. Vallmofoto kunde vi väl fått ? Den okända ser ju ut som döende svanen !

    SvaraRadera
  4. Nu är hon stygg kära mor! Det vackraste i trädgården är visst inte den överblommade Vårkragen (ha! jag vet vad den heter!) men om man stirrar sig blind på Vallörten, som mycket riktigt är hopplös att försöka få bort då den besitter rötter i gigantiskt rättiksformat, så missar man ju Skönhetsbuskarna, de tusentals Aklejorna, Plymspirean, Fingerborgsblomman eller Lupinerna.. ;-)

    SvaraRadera
  5. Ja, vårkragen lyser upp tillvaron under först en månads blomning, sedan de där fantastiskt vackra blomskålarna:-) EN favorit!

    Ha det gott! H.

    SvaraRadera
  6. Inger: Och vad har du emot en döende svan? Tragiskt vacker kan hon minsann vara. Vallmon är en burdus och påträngande i sin färg - till skillnad från den bleka döende...

    Yngsta: Jag noterade både det ena och det andra. Plockade in en bukett av paradisbusken, den står under näsan på dig. Såg både rosa, lila och blå aklejor. men det vackraste var i alla fall de avblommade VÅRKRAGARNA. Så det så! Puss o kram

    Hillevissan: Du har uppenbarligen förstått det här med skönheten i det döende...

    SvaraRadera
  7. Ursäkta men hörde jag inte skribenten lustfyllt fråga om 'ogräset' i fråga för någon vecka sedan?
    'Ogräset', som bor i min ogräsbemängda täppa men som jag själv inte benämner 'ogräs'. Om det är outrotligt vet jag inget om, eftersom jag inte försökt rota ut det. Jämfört med mina OGRÄS är detta en riktig goding. Och vacker är den. Hade tänkt försökt dela min måttligt stora planta idag, eftersom den skulle passa så bra ihop med växterna på ett annat ställe. Och den har inte spritt sig, som mina OGRÄS gör, vilket inte beror på min obefintliga pedantiska hållning till fröplantor. 1 ynka fröplanta har jag fått. Och den är vitblommande.
    Måhända är min Vallört en annan Vallört?
    Kramar

    SvaraRadera
  8. Prästgårdsmadame: Allt går att skylla på dåligt minne! Och om jag ena gången rosar och nästa gång risar samma växt kan man väl tänka sig att det beror på mängd (allt är inte förtjusande i stor mängd) och växtplats. I den engelska trädgården håller den på sina ställen att ta över helt, vilket jag personligen hade sett som ett stort hot. Det värsta är väl dock att den är så SVÅRBEKÄMPAD, nästan som slide...
    Jag tror, kära väninna, att din vallört är Symphytum officinalis = den vallört som man i långliga tider använt på sår som inflammationshämmare. När vi ses vill jag ha en särskild visning av din vallört, som tydligen i muterat och korsat skick kan ståta med vita blommor. Snyggt! Och på jordar söder om landsvägen livsfarligt!
    Kram från en städande Eva

    SvaraRadera

Om du skriver några ord blir jag väldigt glad. Jag läser alla kommentarer med stort intresse och om jag inte svarar beror det antingen på att att jag rest till bortre Indien eller att jag är död!