Två av trädgårdens rabatter:
Den runda gamla, och något upphöjda, stenrabatten. Den är planterad med nävor som efter den tuffa vintern har decimerats till hälften, och med nepetor som börjar invaderas av gräs. En omläggning är av nöden.
Men på lite avstånd ser den ganska förtjusande ut...
Och så har vi favoritrabatten som är planterad med två olika gräs och en bambu, där elefantgräset, när det nått full höjd, är det mest dominerande. Fransen av daggkåpa är alldeles underbar ända fram till den börjar bli överblommad och trött och vill vila sig mot marken.
Men ännu så länge är rabatten förtjusande och dessutom doftande - det inslaget står rosen Louise Bugnet för. Hon sveper in en i sin väldoft när man passerar. En perfekt ros!
Det gäller att njuta av fägringen medan det är just fägring och inte halvvisset och överblommat.
Den tiden kommer snat nog...
God middag önskar
Skogseva
grönt är skönt.......:)
SvaraRaderaInger:Det behövs faktiskt inte så mycket blommor för att ett helhetsintryck ska bli bra. Grönt ÄR skönt!
SvaraRadera