Snabbrapport

Nu är uppfartens spireor överblommade och det är dags för snöbollsbuskarnas trinda primadonnor att vänligt daska oss över smalbenen när vi passerar. Snygga och numera manshöga buskar som snällt serverar stora mängder blombollar varje år. Inte krävande, aldrig sjuka...

..bara otroligt vackra!

Dessutom genomgår de en trevlig färgmetamorfos från läckert limegrön som nyutslagna,

till rent vita när de står i full blom. På våra tre buskar finns alla shatteringar. Jag skulle vilja uttrycka mig som man gör i växtkataloger: " En buske som bör finnas i varje trädgård".

Min stolthet, margueritsticklingarna, har fått flytta ut i framsidesrabatterna och fyller sin funktion som blickfång i de i övrigt ännu så länge "oblommiga" rabatterna. Om några veckor när nävorna är "fullvuxna"  är det tveksamt om margueriterna har en chans att hävda sig även om de redan nu är kraftiga och fina.

I baksidans pionrabatt börjar det bli trängsel. Den gamla röda bondpionen har fått storhetsvansinne och vräker sig över alla bräddar. Om jag inte hade satt stängsel runt henne hade hon kvävt övriga pioner! Om hon tänker fortsätta med sådant beteende får jag hugga av henne ett stort stycke! Du namnlösa rödsak som fanns här redan när vi kom hit och som jag flyttade från en plats alldeles för nära huset till en annan plats alldeles för nära huset! Du haver icke protesterat - tvärtom.

Det finns väl inga knoppar som är så fullpackade med kronblad som just pionens.

Och det spelar inte så stor roll om man inte har någon doft om man är så lysande röd, välformad och blomvillig som bondpionen!

God kväll önskar

Skogseva