Jag såg rött

Något lyste väldigt rött..

Jag såg det röda i ögonvrån när jag gick förbi rosenbusken.

Rött, rött, väldigt rött.

Jag lyfte försiktigt bort det röda från rosen och placerade det på ett för fotograferandet lämpligare ställe.

I växthuset.

Det röda blev lätt förvirrat...

Började kravla omkring bland växthusets grönska.

"Ny miljö" sa den röda. "Känner mig inte riktigt hemma här."

Och den röda lade huvudet på sned och tittade på mig.

"Varför förföljer du mig med din kamera? Vad är det för speciellet med mig?", sa den röda.

"Du är röd och du är grann och du lyser så intensivt att jag inte kan motstå dig. Låt mig bara ta några ynka bilder. Men sitt stilla för bövelen! Måste du hela tiden springa runt och försvåra för mig!", sa jag.

Den röda skrattade, håfullt tyckte jag, och lyfte från bladet jag placerat henne på. Hon flög iväg till en kruka med silverfärgade blad.

"Om du ska fotografera mig kan du väl i alla fall låta mig välja en bakgrund som klär mig! Silverfärgen här står så bra mot mina röda täckvingar. Seså, skynda på nu, jag börjar faktiskt tröttna på din efterhängsenhet!"

Och jag fotograferade och fotograferade...

Och den röda vände och vred på sig, vandrade fram och vandrade tillbaka, visade sig i profil, bakifrån och framifrån.

"Nu får det vara nog, jag har många blommor kvar att pollinera innan dagen är slut. Du har fått en massa foton av mig och jag har egentligen inte fått någonting av dig... Nu ger jag mig iväg!", sa den röda.

Och så flög hon ut genom växthusdörren...

God middag önskar

Skogseva