Rosbagge

I vår trädgård här på åsen bor inte så många rosor som jag hade önskat. Rosor tycker inte lika mycket om oss som vi tycker om dem. I många år har jag kämpat med det som jag kallade "rosrunningen", en tämligen stor rabatt som var tänkt att bli en jättekupol av friväxande klätterrosor.

Det blev aldrig någon kupol. Rosorna trilskades och blev sjukarare och sjukare och till sist gav både rosor och jag upp och rabatten planterades, som ni kanske hört, med nävor i stället. Som nu blir sjukare och sjukare... 

Nåja...

Ett litet antal friska rosor finns faktiskt i trädgården och några av dem är den mycket älskliga och förtjusande, väldoftande och vackra: 'Louise Bugnet'.

Det är just en sådan ros som "bör finnas i varje trädgård". Om man har plats. Om man har lust. Och om man tycker om rosor som börjar i rött och slutar i vitt...

När jag tittade på en av Louiserna hade hon ett öga grönt...

Vilken lycka att i favoritrosen hitta favoritskalbaggen!

Gräsgrön guldbagge, 'Cetonia aurata', som måste vara en av det vackraste bland våra skalbaggar.

Om jag var bjuden på bal skulle jag vilja ha en aftonklänning i just den guldglänsande gröna färgen. Lyckliga du guldbagge som är aftonklänningsfärgsklädd dygnet runt!

Guldbaggen tumlade och drumlade runt i pollenmaten.

Och fotografen speglade sig lite i baggens glans...

..medan han (det var säkert en han) i godan ro tuggade i sig av frömjölet och  fullkomligt struntade i mitt ivriga och närgångna fotograferande

"En del guldbaggar, däribland de svenska arterna, utmärker sig genom att kunna flyga med slutna täckvingar, i stället för som hos andra skalbaggar, med täckvingarna utspärrade åt sidorna. Det beror på att täckvingarnas kant på yttersidan nära basen är försedd med en utskärning, genom vilken flygvingarna kan fällas ut.När dessa skalbaggar känner sig hotade avsöndrar de från bakdelen ett gulvitt illaluktande ämne som försvar." (Wikipedia)

God middag önskar

Skogseva