Det bor en vacker clematis hos oss.
En självsvåldig fröken som gör som hon behagar.
En alabasterblek skönhet.
Vacker både en face..
..och i profil.
Men lite petig sådär...
Har sedan länge haft sin speciella plats invid huset där hon förfogar över egen klätterställning.
En klätterställning som är väl tilltagen både på höjden och bredden. Petiga fröken kan växa på och bre ut sig så mycket hon bara orkar.
"En rostig klätterställning!
Bah!
Usch och fy!
Och med en vit vägg bakom!
Till min vita hy - så fruktansvärt missklädsamt!"
Sade den petiga clematisdamen, släppte greppet om det rostiga och kastade sig rakt i famnen på den stora buxbomen, som är hennes närmsta granne.
Och buxbomen har, antingen han ville eller ej, blivit hennes nya stöd, ty på egna ben kan en sådan spröd skönhet verkligen inte stå. Och visst faller något lite av hennes glans över honom och hans mörkgrönhet, som nu ståtar med stora spröda, grönskimrande, blekvita blommor.
God middag säger
Skogseva
Som en liten saga om skönheten och odjuret !
SvaraRaderaVilken skönhet!
SvaraRaderaBeslutade efter trädgårdsrundan i helgen att här ska skaffas fler klematisar.
Kram
Åh, Eva, du gör så vackra inlägg:-) Sann poesi!
SvaraRaderaOch sorten är Guernsey Cream, en remonterande clematis som blommar både på fjorårsved och på årsskotten.
SvaraRaderaInger: Odjuret har i detta fall blivit till en skönhet, även om den är lånad.
SvaraRaderaKram på dig
Carolina: Ett bra beslut! Jag har fått en hel mängd storvuxna saker, som jag ser fram mot att följa i deras framfart på plank och faktiskt över stock och sten!
Kram
Hillevissan: Tack, du är en raring som gör mig så otroligt glad med dina komplimanger!
Johnny: Jag trodde att jag hade talat om vad skönheten heter - tur att du finns med dina falkögon och kan rätta till de fel jag gör..
Puss o kram.