Om det i trädgården på åsen finns växter som inte vill, kan eller har lust att anpassa sig till rådande förhållanden, oavsett hur mycket pyssel, kärlek och passning jag öser över dem, finns det faktiskt ett fåtal som struntar fullkomligt i om jag duttar, vattnar eller pratar vänligt med dem. Som allldeles självklar kommer igen år efter år.
En sådan växt är:
Campanula portenschlagiana.
Varje försommar blir jag lika förvånad över att det står en blommande murklocka på hussockeln.
Nämen.. Har du överlevt ytterligare en vinter!
Du växer i absolut ingenting, direkt på muren. Det faller icke en droppe vatten på dig där du står och ingen uppmärksammar dig med vackra ord eller uppmuntrande tillrop förrän du helt plötsligt står där, för varje år alltmer inklämt bakom buxbomen, och ståtar med en mängd vackert blåa blommor.
Du tåliga, rara och vackra murklocka,
..du har valt en växtplats dit ingen sork kan nå.
Du är en överlevare av bästa och trognaste sort!
Tycker
Skogseva
Ja,man får vara glad för det lilla här i livet !
SvaraRaderaJa, det hjälps inte - det vildväxande är trots allt bäst. Kram från storasyster
SvaraRaderaInger: Du är klok du..
SvaraRaderaStorasyster: Så vild är den ju inte..