Premiärer

I går fick sticklingar och övervintrade pelargoner flytta ut  i växthuset. Det ostädade växthuset...

De små doftpelargonsticklingarna fick sprayas med bladlusmedel men de såg friska fräscha och växtvilliga ut.

Precis som margueritsticklingarna som inte vill något hellre än att börja blomma. Jag är benhård ännu så länge och nyper bort alla knoppar. Inte trodde jag att det skulle gå att göra alldeles egna margueritplantor. Det gick lätt som en plätt! Dessutom har jag alla moderplantorna som har övervintrat i källaren. Jag undrar om jag vågar klippa ner dem? Någon som vet?

Säsongens första grillmiddag premiäråt vi  i växthuset. Det ostädade...

I dag var det premiär för något helt annat. En fasan som kom och mumsade i sig av fröresterna på marken. En mer lättskrämd fågel har jag aldrig varit med om. Jag smög och smög bakom fönstret. Minsta lilla rörelse och fasantocken rusade i väg på stela ben. Efter en stund kom han tillbaka. Jag nöjde mig med att försiktigt sticka upp kameran över en blomkruka. Tocken for iväg som om någon riktat ett gevär mot honom. När han lugnat ner sig trippade han tillbaka - solrosfröna var naturligtvis oemotståndligt mums för honom. Nu räckte det att jag dubbelvikt tog ett steg på golvet innanför fönstret. Fasanen hade öronen på spänn och hörde mig. Knarrade golvet månne? Och hördes det i så fall ut? Fasanen sprang ialla fall iväg mot det skyddande syrenbuskaget. En stackars dålig bild fick jag på den (o?)välkomna gästen.

Nåja, det är säkert överlevnadsklokt av en fasan att vara livrädd för minsta rörelser och för okända ljud.

God middag önskar

Skogseva