Övervintrarna

Växthussäsongen är nu högtidligen invigd med en första drink, en första lunch, en första middag (igår kväll) och med övervintrarna från källaren på plats för acklimatisering och en första härdning. Ett tag framöver får vi finna oss i att trängas med allt det gröna som kommit fram ur gömmorna, och som faktiskt har större rätt till en växthusplats än vad vi människor har!

Längst in i källaren, bakom pelargonskotten, förvarade jag de vackra Basunliljorna som ganska tidigt i vintras visade tecken på att icke vilja fortsätta sitt liv på denna jord. Skrumpnade ihop och vissnade och jag suckade över det dåliga köpet (dyra) och slutade upp att vattna. Jag är, som ni förstår, icke närmare bekant med liljors livsstil...

...för när alla pelargonskotten plockats upp till växthuset skulle jag tömma innehållet i liljekrukorna på komposten. Trodde jag. Jag blev glad, överraskad och inte så lite rörd när det i krukorna var fullt av de friskaste och grönaste och finaste liljeblad. Livs levande liljeplantor, uppstigna igen ifrån de döda! Utan en vattendroppe i flera månader. Eller också var det helt rätt medicin. Knalltorrt under vintern och liljorna överlever... Återstår att se om de har lust att blomma i sommar.

Så här ståtlig var Basunliljan i slutet av juni i fjol. Plantan är inte mer än cirka fyrtio centimeter hög och själva blomman var, om jag minns rätt, knappt tjugo centimeter och med en inte allför påträngande doft.

Mina doftpelargonplantor är av varierande kvalitet. Från stora starka och stadiga, till små rangliga tunna och beskedliga. Alla tas tillvara. Liten kan bli stor med rätt omvårdnad. Stor kan dessvärre bli ännu större. I fjol somras höll en pelargon på att vräka oss ur växthuset. Klipptes ner ett par gånger men höll ändå på att spränga växthusramarna! Moderplantan fick långsamt döden dö - vi  räddade henne inte undan frosten. Vi var överens om att hon var oss övermäktig, för om hon hade fått råda hade växthuset varit hennes och absolut ingen annans. Vi hade fått evakuera inte bara oss själv utan alla möbler och krukor. Hon var nämligen ett växtmonster! De ättlingar till henne som finns i form av sticklingar skall därför hållas väldigt kortklippta och icke tillåtas bli mer än sjuttio-åttio centimeter höga. Kanske inte ens få bo under tak.

Pelargonsticklingarna har bråttom och vill redan börja blomma...

Oavsett hur vädret blir i helgen ska vi trädgårdsarbeta - härligt!

God middag önskar

Skogseva