Citronfjärilen var blekgul och blyg. Ville inte fotograferas. Fladdrade till synes planlöst runt - högt, lågt, sneddade över gräset, lyfte extra högt över taggiga busken och sänkte sig igen på andra sidan. Vände och flög tillbaka. Rundade husknuten och landade i blomman på trappan utan minsta tvekan. Som om den hela tiden vetat exakt var målet fanns.
Fällde ihop vingparet med en mjuk duns.
Fjärilen satt stilla en lång stund. Vilade, hade ingen brådska. Visste att nektar fanns nära, nära. Vägrade att visa upp sina vingars gula insida. Avvaktade. Trodde kanske att fotografen skulle tröttna och gå sin väg. Kraftmätning i det lilla. Fjärilen gav upp och spatserade på smala men starka ben fram till sitt blomskafferi.
Vecklade ut sin effektiva sugsnabel och tömde blomman på dess nektar.
Vilade lite.
Flög iväg.
God kväll önskar
Skogseva
Så gulligt luden.....
SvaraRaderaSå där ja.
SvaraRaderaOrdningen återställd.
Egenhändigt tagna foton.
Dagen är räddad.
Kram
Inger: Lurv kan behövas under kalla nätter. jag skulle inte vilja vara liten fjäril i nattfrost...
SvaraRaderaPrästgårdseva: Med så vackra flygande objekt i trädgården behöver man inte ta till vare sig fröpåsar, nätet eller böcker om Lepidopterologi!
SvaraRaderaJag LOVAR att jag framdeles ska redogöra för vareviga lånade bild. Så det så...
Kramar från en annan Eva
Det framgick med största möjliga tydlighet och utan något som helst tvivel, att fotona var lånade. Något så uselt hade du inte leverat.
SvaraRaderaVad jag menade var, för att vara övertydlig, att lånade foton knappast tillför något.
Kramar
Prästgårdseva: Tillför inte mer än lite färg...
SvaraRaderaKram till dig från mig
Vad var det för fel på dom bilderna då? Kram från storasyster
SvaraRaderaStorasyster: Ickegnabilder. Foton från fröpåsar. Ingetbra. Alls.
SvaraRaderaKram syster