Det har väl knappast undgått någon som läser bloggen att jag älskar "min" skog. "Min" skog är den skog som omger vårt hus och som sträcker sig tillräckligt långt åt söder, norr, öst och väst för att jag under mina vandringar ska slippa komma i närheten av någon bebyggelse.
(Från och med nu använder jag inte sitationstecken runt mitt och min - då sliter jag ut dem!)
En skog som jag, om jag har tur, kan vandra i många timmar utan att träffa på något annat än hjortar och rådjur. Varelser som har lika stort behov av att få vara i fred och strosa ostörda som jag har. Jag (förutom djuren) har ensamrätt på min skog och blir störd när det dyker upp något mänskligt! I bilden ovan har ett par inkräktare just försvunnit till vänster i diset. Ni som oinviterade trampar på mina stigar: Varför talar ni med så stora bokstäver när ni är ute i naturen?
I min skog ska man inte konversera.
Inte tala om njurproblem eller tysklandsresor.
Man ska titta och man ska lyssna.
Om man inte tittar och om man inte lyssnar gör man inte träden och marken, det som växer och det som har multnat, det som ska komma och det som har varit och luften som sveper runt alltsammans, rättvisa.
Då kan man nöja sig med stadsgatorna.
Där kan man diskutera sjukdomar, kakrecept och resmål!
I min skog ska man vara andäktig - så lämna den åt mig!
Och eventuellt åt någon likasinnad...
God kväll önskar
Skogseva
Milde himmel vilken sista bild. Vacker!!! Visst är det härligt att strosa i skogen, önskar dig en riktigt fin kväll/Gela
SvaraRaderaGela: Tack snälla du - jag blir så glad över dina komplimanger! Skogen är en verklig vän och 'rofyllare'. Man kan gå ut sur men efter en långpromenad är hela kroppen harmonisk igen. Skogen - en välgörare.
SvaraRaderaTrevlig helg önskar
Eva
Hej Eva!
SvaraRaderaRåkade på din blogg av en ren slump då jag nyss börjat blogga. Jag tycker MYCKET om dina inlägg då jag är uppvuxen mer eller mindre i en skog sedan somrarna på landet när jag var liten.
Jag blev litet full i skratt här när du pratade om njurproblem. Jag har nämligen kronisk njursvikt och skulle kanske inte dra mig för att prata om det med en vän under en skogspromenad, då jag väntar på transplantation och det utgör en väldigt viktig period i mitt liv (eftersom jag trots allt har en dödlig sjukdom). Men jag håller med dig om att skogen förtjänar andäktighet. Stillhet och ro - det är vad den ger en om man förstår att rätt uppskatta det. :-)
Tack för en fin och välskriven blogg som jag kommer att följa med stort intresse, även om jag absolut inte har fallenhet för trädgårdsarbete!
Bella
Bella: Så glad jag blev över att du hittade hit och att du gav dig tid att lämna ett litet fotspår!
SvaraRaderaMin kommentar om att man ska ägna den tid man är i skogen åt skogen själv och inte sina eventuella (njur)sjukdomar bottnar faktiskt i att mina egna tankar under min skogsvandring just i dag fladdrade väldigt mycket runt mina egna och eviga urinvägsproblem! Inte så förfärliga som njursvikt, som naturligtvis är betydligt allvarligare, men tämligen plågsamma och förfärligt irriterande när de drabbar.
Du är så välkommen in i min skog och jag önskar dig all välgång och lycka till med din förestående transplantation.
Tack snälla du för vackra ord - de gläder och värmer!
Eva
Eva! Jag njuter av dina vackra bilder och fina ord särskilt som jag(just nu)inte har natur och trädgård inpå knutarna!! Kram Kerstin
SvaraRaderaKerstin: Oj, vad roligt att hitta dig här i min blogg! Du får väl titta in och ta del av mina bilder, alternativt komma hit "på riktigt" när du hälsar på i Skåne! Våren är ljuvlig här på åsen...
SvaraRaderaKram från Eva
Bra rutet syster!
SvaraRaderaFast jag förbehåller mig rätten att vandra i det du kallar ”dina” skogar. Faktiskt var jag där långt före dig...... Och jag älskar ”din” skog lika mycket som du. Men jag vill ha det lika tyst och ”människobefriat” som du, så jag känner mig manad att vara inbegripen i sällskapet ”likasinnade”. Vilket jag i högsta grad känner mig som.
Dessutom älskar jag dina foton. Precis lika vackra som skogen själv. Och garanterat tysta.
Kramar
Från din tystnadstörstande och skogsälskande väninna från det ljudliga slättlandet
Älskar också det underbart vackra och det storslagna i tystnaden i min skog. Inga stora bokstäver är välkomna där, endast suset i trädkronorna, Dock störs jag av ridande pratglada flickor som måste skrika för att höra varandra. I dag när vi var på vandring upplevde vi det vilsamma och det vackra i det tysta, sovande vinterlandskapet där himlen alltid är så uttrycksfull med sina skiftningar i alla grå, blå,rosa nyanser. Naturen vilar för att ta ny sats. Tack för det fina du förmedlar i både ord och bild. Kram
SvaraRaderaPrästgårdssyster: Min skog är din skog. Du är liksom jag en stillsam vandrare och du vet att jag icke betraktar dig som en inkräktare. Tvärtom - jag vandrar gärna i tystnaden med dig. Och våra kameror förstås. Att just du tycker om fotona gläder mig alldeles speciellt...
SvaraRaderaMånga kramar till dig från mig.
Yvonne: Det är så trevligt att du hälsar på och tack för vackra ord!
Det som är positivt med de ridande flickorna (vi har många sådana här också) är att de relativt snabbt försvinner i fjärran! Vi får passa på och njuta av våra skogar i mellanrummen mellan olika mänskliga besökare - här i min skog är de inte så många och jag hoppas att även din skog är tämligen folkfri. Eller att de åtminstone har vett att tala med små bokstäver...
Kram från Eva
Hi everyone, it's my first pay a quick visit at this site, and post is in fact fruitful designed for me, keep up posting these types of content.
SvaraRaderaHere is my page: http://www.sfgate.Com/business/prweb/article/V2-Cigs-Review-Authentic-Smoking-Experience-or-4075176.php