Också ett slags tecken

Två dagar med ett distäcke över åsen. Inte heltäckande utan mer som ett tunt muslinfilter mellan betraktare och omgivning.

Diset har svept in växtligheten i ett nytt och krispigt lager av rimfrost. 

Vackert, visst! Och våren gör som den brukar, tar två steg framåt och ett steg bakåt. En långsam med obeveklig slow-fox.

Vid vägkanten växer ett bestånd vresrosor. Några frusna nypon är den enda färgklicken i allt det grå och bruna. Om några månader slår de första bladen ut, då ruttnar färglicken definitivt bort. Borde tagits om hand i höstas och blivit till nyponsoppa - då hade rosen inte blommat förgäves!

Vid vägkanten hittar jag en sten. Den ligger där på marken framtöad ur en driva snö.

Vad betyder bokstäverna? Vem har gjort sig besväret att skriva obegripliga snirkligheter på en sten? Och varför står S-et på näsan som vore det onyktert? Eller är det kanske inte ett S utan ett tildetecken? 

Jag kan inte tyda rebusen. Jag begriper ingenting...

Eftersom jag ingenting begriper fortsätter jag hemåt.

Passerar den frusna omgivningen.

Det kalla biter i min näsa.



Trots kylan känns det hoppfullt på något sätt.

Det är någonting med ljuset...

God afton önskar

Skogseva