Medan den blöttunga och alltmer sammanpackade snön knäckte och bräckte tunna och veka, eller spröda och lättbrutna grenar på trädgårdens buskar gav vi oss ut på en omoraliskt lättjefull tripp till Komsta för att köpa thermosockar i en liten ful skoaffär. Skoaffären innehåller, förutom de sanslöst sköna sockarna, absolut inget som jag skulle vilja stoppa mina fötter i...
Att de stackar Österlenborna inte har haft det lätt denna vargavinter förstod vi ganska snart. Genom diset såg vi hur träden vilade kronornas nedersta grenar mot drivorna. Ofattbara mängder med snö låg utmed vägkanterna. Och vi som har gnällt över den snö som föll över oss - en andeviskning!
Med en påse full av sköna sockar, men med tomma magar, körde vi vidare på knappt farbara småvägar.
Dumt och utmanande? Inte med bra däck!
I en skogsdunge vid vägen stapplade ett rådjur långsamt fram. Orkade inte springa iväg från det farliga motorljudet. Linkade sakta med huvudet hängande, hade nog inte så lång tid kvar att leva. Om vintern har varit besvärlig för människor så är det ett intet mot hur viltet har och har haft det. Mitt hjärta blödde för rådjuret som jag inte kunde göra något för.
Vi passerade småbyar vid en väg vi aldrig tidigare kört på. Hus nyss framgrävda ur manshöga drivor, smala gångar uppskottade till ytterdörrarna. Hur har man klarat det dagliga livet här? Hur har man kunnat sköta ett åtta-till-fem arbete? All kraft måste ha gått åt till att gräva sig ut. Eller in.
En lustig relik i en av småbyarna där tiden tydligen stått stilla i några år.
Lagom till lunch var vi framme vid vårt gamla favoritstället - ja, ni vet det där vanliga.
Vi tänkte hälsosamma och smala tankar och åt sådana här...
...i stället för de här små kaloristinna cylindrarna.
Som om det hade spelat någon roll efter alla helgmiddagsorgier!
Via de vackra småvägarna över Knickarp och Beden hem.
Av det böljande lanskapet såg vi absolut intet - all skönhet var insvept i mångdubbla lager av dis skiftande i olika nyanser av vitt och gråvitt!
När vi landade här hemma stod det ett par rådjur på vår lilla väg och mumsade på några vilsekomna betor.
Ett par till synes friska rådjur som sprang in i skogen när vi körde ner på lilla vägen! Rådjur som absolut inte ska behöva svälta, det finns betor utlagda lite här och var i vår skog.
Om det bara var lite lättare för dem att ta sig fram i den djupa snön!
God afton önskar
Skogseva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Om du skriver några ord blir jag väldigt glad. Jag läser alla kommentarer med stort intresse och om jag inte svarar beror det antingen på att att jag rest till bortre Indien eller att jag är död!